Ok, jag lever!

Jag är här, finns, existerar och lever. Men december var tuff och så även starten på året – därav tystnaden i bloggen. Undrar om nån har saknat mej? Finns det  nån där ute som läser det jag skriver? Nja, egentligen spelar det ju ingen roll, jag har ju bestämt mej för att göra det här för min egen skull!

Jag tycker att det är svårt att skriva om det som är jobbigt, tufft och värdelöst, det är lättare att lyfta fram det positiva som ändå finns där. Det är väl en positiv egenskap, tycker du säkert. Ja förvisso, och det är en bra överlevnadsstrategi många gånger, men inte om det går så långt att det inte är ok att lyfta fram det jobbiga. Jag känner mej som en festförstörare då jag berättar något som inte har en positiv underton, det känns som jag klagar och är pessimistisk. Jag borde ju vara tacksam över allt som är bra, jag har tak över huvudet, en fantastisk familj, fast anställning och det går ingen nöd på mej!

Men livet är inte snällt mot mej och min familj just nu, så jag tänker faktiskt bita ihop och berätta dom där jobbiga bitarna också, och hoppas på att det faktiskt kan hjälpa mej själv och någon annan!

Även en skugga kan vara vacker ibland…