Måttfullhet?

Igår hade jag en bra dag! Töcknet i huvudet och tyngden lättade lite. Jag blev glad, över att känna mej lite normal, att känna att jag hade lite krafter. Gick en promenad, i snöstormen. Va ute och lekte med sonen i snön.

Var på väg att åka och köpa vantar till sonen, då jag ändå var igång, men mannen stoppade mej, bad mej att ta det en annan dag, så att jag inte skulle ta ut mej alldeles.

Har funderat mycket på det, varför det blir så att jag vill göra allt på en gång, då jag känner att jag har en bättre dag. Jag tror att jag känner att jag måste passa på, medan tillfälle ges, fånga dagen, fånga ögonblicket – för snart kan det vara för sent, snart är dom dåliga dagarna här igen. Sjukt va? För jag vet ju samtidigt med mitt huvud att jag behöver spara på energin, att inte ta allt en dag – för då blir det en dålig dag som följer.

Men det är ju en sån härlig, underbar känsla, att orka!