Polletten 2

Fortsättning från föregående inlägg…

Fokus i min rehabilitering via stresskliniken ligger dels på beteendeförändringar (för att klara av att hantera stress i alla livets områden) och dels på arbetsrehabilitering (för att kunna återgå till arbete). Förändringar görs på arbetet så att det ska bli så fyrkantigt och hanterbart som möjligt, för att man sen ska kunna applicera sina beteendeförändringar där på ett enkelt sätt. Jag som då också har stora stressfaktorer på hemmaplan bemöts ofta med ”att din sons sjukdom kan vi inte förändra – så det får vi låta vara – men ditt arbete kan vi förändra”.

Ändå har jag hakat upp mej på det där med hemmaplan, för jag är övertygad om att om jag varit min egen arbetsterapeut så hade jag börjat där, med det som händer i ”hemmavardagen”. Under dagen idag klottrade jag ner några tankar på ett papper:

”Mina hemma-aktiviteter, vem bryr sej om om jag klarar dom? Allt är inriktat på att klara av att öka arbetsförmågan, men detta sker på bekostnad av andra aktiviteter som är viktiga för mej!”

Om jag hade varit min egen arbetsterapeut hade jag börjat med att kartlägga hur min situation såg ut innan jag blev utmattad och hur den förändrats i och med utmattningen. Jag skulle sannolikt ställa frågor som:
– Vem är du? Vad är du intresserad av? Vad är viktigt för dej?
– Vilka roller och vanor har du/ har du haft – är det någon skillnad idag jämfört med innan du blev sjuk?
– Hur ser en vanlig dag ut – vilka aktiviteter utför du – vilka kan du inte utföra längre? Vilka av dessa aktiviteter är viktiga för dej idag?

Genom dessa frågor hade jag försökt kartlägga min vardag och i den identifiera aktiviteter som var betydelsefulla och viktiga för mej i mitt liv. Först när dessa aktiviteter blivit kartlagda hade vi kunnat börja tala om en förändringsprocess, vad energin räcker till och hur mycket som är rimligt att klara av.

MEN

Ingen har ens frågat efter vilka aktiviteter jag inte längre klarar av hemma! Vilka aktiviteter jag skulle vilja klara av som jag inte klarar nu och hjälpt mej att beräkna hur mycket jag kan klara av med den energinivå jag har.

Min energinivå är så låg och jag får hela tiden väga saker för och emot varandra för att försöka få energin att räcka till det jag behöver göra under en dag. Det är många aktiviteter som jag inte klarar av att genomföra på grund av att jag inte har tillräckligt med energi. Många gånger får jag avstå från saker, tex att lämna sonen på fsk, så att jag ska orka med arbetsträningen eftersom energin inte räcker till båda alla dagar.

Det är i detta det ologiska ligger enligt mej! För hur ska jag klara av att fungera i ett jobb, då inte energin räcker till mina vardagsaktiviteter här hemma? Det känns som ett gungfly där jag med ett litet felsteg kan åka rätt ner i avgrunden, för att grunden är dåligt underbyggd.

För mej känns det som en logisk ordning att först börja med att kunna sköta mej själv (personlig hygien, sömn och mat) för att sedan övergå till det som innefattas av att vara mamma och fru, innan jag går över på att vara arbetstagare.

Puh…det var det här som hände idag…polletten föll ner…fattar du? 😉