Det ÄR ologiskt (läs – nu är det krig)!

Ni som har läst om när polletten ramlade ner (läs här först och sen här) så kommer fortsättningen här.

Jag kände att jag verkligen behövde prata med någon på Stresskliniken om det jag nu äntligen kunde sätta ord på. Drog sonika ut mitt blogginlägg och gav till en av mina kontaktpersoner, bad henne läsa och återkomma.

Idag ringde hon. Hon tyckte att jag beskrev det bra, och att hon förstod. Hon förklarade att det som jag efterlyste – någon som brydde sej om om jag klarade mina vardagsaktiviteter – tillhörde ”linje ett:s” ansvar, dvs vårdcentralens. De ska jobba aktivt med det som kallas sjukskrivningsprocessen och där ska finnas en en koordinator. Denna koordinator är ofta en arbetsterapeut som har ansvar för att kartlägga den totala situationen. Detta kartläggningsansvar har inte ”linje två”, som Stresskliniken tillhör, därför har man inte heller denna typ av personalkategori och man arbetar inte på detta sätt.

Suck! Då är det ju inte konstigt att det känns såååå himla ologiskt!!!!! Jag har fått hjälp i fel ordning, eller rättare sagt, hjälpen jag fick innan Stresskliniken var obefintlig. Vårdcentralen remitterade mej till till Stresskliniken för att jag skulle få hjälp, men gjorde inte det Stresskliniken förväntade sej! Dags att bena lite i detta!

Ilskan börjar pyra och nu gäller det att ha koll på var energin pyser iväg nånstans – fortsättning följer!