Skriver detta utifrån mina och min mans erfarenheter och upplevelser av att leva med någon som har ett utmattningssyndrom. Det finns säkert saker att lägga till, eller saker som någon inte alls tycker stämmer!

  • var ett stöd i vårdkarusellen, är man utmattad har oftast svårt att be om hjälp och om du tex berättar för läkaren vilka symtom du ser hos den utmattade ger det en förstärkt bild av situationen

  • dra dej inte undan o vänta på att den utmattade ska ta kontakt när den orkar, fråga den utmattade på vilket sätt som passar bäst att ha kontakt
  • skaffa kunskap och ställ frågor till den drabbade – låt den utmattade berätta i sin egen takt
  • bli inte förvånad om du får ta ett tungt lass om du bor under samma tak som den utmattade – kom ihåg att ju mer du avlastar till en början desto fortare går återhämtningen
  • var beredd på att avsluta halvfärdiga ”projekt” då den drabbade överskattat sin energidepå
  • kom ihåg att bara för att symtomen försvinner är inte flaskan full
  • var på grund av ovanstående punkt ”sträng” (läs tydlig) och berätta då du ser ökade symtom eller en uppvarvning hos den utmattade
  • berätta hur du själv mår i allt – det hjälper inte att ”skydda” den utmattade från din stress – den känner det ändå
  • glöm inte att något i den utmattades beteende (sätt att hantera stress) innan insjuknandet gjort att den blivit sjuk – du kan alltså inte förvänta dej att allt ska återgå i gamla gängor bara för att den utmattade så småningom bli frisk

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.