Jag fick ett mail från en läsare som  bekräftar att vi är många som drabbas av okunskap och dåligt bemötande inom vården. Det gör mig både ledsen och arg. Jag har fått tillåtelse att publicera delar av mailet:

”Jag har idag mötts av påståendet att man inte kan vara ”utbränd” om man inte arbetar och eftersom jag inte arbetat på nästan två år så kan jag omöjligen vara ”utbränd” utan har en depression. En utmattning går också över när man slutar arbeta, eller efter ett tag och eftersom jag varit sjuk i tio år kan jag omöjligen vara utmattad. Dessa påståenden kommer från en läkare inom psykiatrin, som också påstår att utmattningsdepression, depression och utmattningssyndrom inte alls är tre skilda diagnoser utan samma sak. Detta som svar på mitt ifrågasättande av den diagnos som satts (och som jag inte alls känner igen mig i), där utmattningen helt har plockats bort.”

Hen bad mig om hjälp att reda ut begreppen och om möjligt få exempel på länkar med information för att kunna få stöd att argumentera för sin sak. Jag tror att det finns fler som behöver hjälp med samma sak och därför publicerar jag delar av mitt svar till hen här på bloggen. 

Min uppfattning (som privatperson och patient) då jag läser det som skrivs om utmattning på offentligt håll och den senaste forskningen, är att utmattningsdepression är en diagnos som inte finns längre. Den är ersatt med utmattningssyndrom och det finns särskilda kriterier för detta (se nedan). Man kan ha diagnosen utmattningssyndrom med depression och/eller ångest som tilläggsdiagnos men om ångest eller depression överväger kan man få utmattningssyndrom som tilläggsdiagnos. Dock visar senaste forskningen (se i DU-projektet, ISM-publikation och tidningsartiklar) att utmattning och depression är helt skilda diagnoser och man har kunnat visa hur de skiljer sej åt rent biologiskt.

Min uppfattning är också att det inte handlar om att man måste bli sjuk av sitt jobb, även om detta är den vanligaste utlösande faktorn. Tillfrisknandet sker långsamt och handlar inte bara om att plocka bort jobbet (se nedan ur ISM-rapporten och även i DU-projektet och Försäkringsmedicinskt beslutsstöd). Jag har fortfarande diagnos utmattningssyndrom, en diagnos jag haft i snart tre års tid, heltidssjukskriven. Jag hade säkert kunnat få den diagnosen långt innan jag blev sjukskriven, och många i min grupp på stressrehabiliteringen hade diagnosen trots att de var i jobb.

Om att depression och utmattning är skilda diagnoser finns att läsa här:

  • Artikel i läkartidningen (Att skilja mellan depression och utmattningssyndrom): ”Den mest övertygande skillnaden hittills mellan egentlig depression och utmattningssyndrom ligger dock i det biologiska stressystemet.”


Om diagnosen utmattning:

  • Socialstyrelsens utredning ligger till grund för dagens diagnoskriterier och diagnosnamn. Här skriver man bland annat: ”Benämningen ”utmattningsdepression” har i och med de föreslagna kriterierna ersatts av ”utmattningssyndrom” med tillägg av diagnostiska anvisningar vid parallella symtom på depression eller ångest.)” Kriterierna säger inget om hur länge det tar innan ett utmattningssyndrom måste vara utläkt eller vilka stressfaktorer som ska ligga till grund för att diagnosen ska sättas: ”Fysiska och psykiska symtom på utmattning under minst två veckor. Symtomen har utvecklats till följd av en eller flera identifierbara stressfaktorer vilka har förelegat under minst sex månader.”
  • Försäkringsmedicinskt beslutsstöd Underlag för sjukskrivning vid utmattningssyndrom. Skriver bland annat: ”För individer med ett uttalat och väldiagnostiserat utmattningssyndrom kan arbetsförmågan vara nedsatt under avsevärd tid. Återhämtning, med hjälp av aktiv specialiserad rehabilitering, och successiv återgång i arbete, tar inte sällan mer än 6 månader och i vissa fall upp till ett år eller längre.”

Om prognosen för tillfrisknande:
I ISM-rapporten jag skrev om ovan skriver de följande om tillfrisknande:

”Det finns få studier av arbetsåtergång vid utmattningssyndrom. Enligt projektet som studerar långtidssjukskrivna offentliganställda tycks rehabiliteringen ta lång tid och leder inte alltid till återgång i arbete (17). Många förblir sjukskrivna på deltid under mycket lång tid (17). En uthållig rehabilitering vid stresskliniken i VGR ledde till en långsam förbättring av de mentala symptomen men en tredjedel hade kvar symptom på utbrändhet efter 18 månader (9). I denna patientpopulation var drygt två tredjedelar kvinnor. Efter 3 år var 84 % åter i heltidsarbetetrots att vissa symptom kvarstod. Dessa patienter var relativt unga, välutbildade och flertalet hade ett arbete varför resultaten inte är generaliserbara till befolkningen.”

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.