Funderandet, gråten och skrivandet igår plus ett samtal med min man mynnade ut i beslutsamhet. Besöket hos läkaren idag förstärkte denna ytterligare.
Dags att utifrån punkt fyra i min plan B sätta in åtgärder för att skydda mig själv.
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
The ME Inquiry Report 
Jag förstår din utsatta och jobbiga situation, men jag förundras ändå över att du kan skriva väldigt genomtänkt och samlat och verkligen beskriva hur det är. Och att du orkar kämpa vidare och tänka ut planer. Det imponerar. Jag kan liksom inte samla tankarna och har aldrig tänkt ut någon plan för hur jag ska få hjälp eller skydda mig själv. Du imponerar; jag måste bara säga det. Kram!
GillaGilla
Tack! ❤ Jag är sannerligen inte lika ”skarp” alla dagar – men är av naturen enormt envis. Sen tror jag att vi alla har olika sätt att reagera på fara – fight, flight, freeze – det här är väl mitt sätt att fightas helt enkelt. Dessutom känner jag själv att under och efter jag och PostDBT skrev vår skrivelse till Vårdanalys hände något med mej – jag kände på något sätt att jag slutade lägga skuldbördan på mig för att det är som det är och för att vården är så strulig. Plus att jag faktiskt börjar känna (efter många års jobb i terapi) att jag faktiskt kan använda kraften i ilskan till att vara konstruktiv och handlingskraftig. Jag har aldrig vågat stå upp för mig själv förut och i alla situationer jag känt mig i underläge har jag blivit liten och rädd – lätt att trycka ner och totalt handlingsförlamad. Har aldrig vågat säga något i rädsla att bli övergiven och klankad på. Däremot har jag alltid fajtats för alla andra…och då har jag inte varit så rolig att tas med. Pappa brukar säga att jag är en Pia (Pain In the As) :-)Kramkram!
GillaGilla
Inga ord från mig heller men en kram. Och bara för att jag lärt mig att göra dem så får du ett hjärta också: ♥
GillaGilla
Tack! ❤ Kram!
GillaGilla