Idag tänker jag ”roa” mig med att läsa dokumentärromanen ”Shamanens sång om en oundviklig människa”. Det är författaren till artiklarna jag läste häromdagen som skrivit en bok där han väver in sin erfarenhet som läkare i en fiktiv berättelse. Boken kan köpas och laddas ned som e-bok, eller lånas på biblioteket som e-bok.

Så här skriver författaren Jan Lidbeck om bakgrunden till boken på sin hemsida: 

”Sedan mitten av 90-talet pågår ett tyst krig. Det är ett krig mellan läkare, de sjuka och Försäkringskassan. Politiska beslut kring sjukförsäkringen har ofta påverkats av hörsägen och mytbildning snarare än av medicinsk vetenskap. I dagens hårdnande samhällsklimat erbjuds ensidiga tolkningar av en komplex verklighet. Detta har krävt många offer. Vi läkare är inlärda att förstå verkligheten utifrån objektiva mätvärden. Men de som drabbats av kronisk smärta kan inte förstås. De väcker känslor av hjälplöshet och ångest hos läkare. Förnekande och förskjutning blir för en del ett sätt att hantera sin frustration. Detta destruktiva förhållningssätt har idag fått stöd i det inhumana regelverket kring sjukskrivning. Sjukvårdens möte med den smärtsjuke riskerar bli en katastrof med dödlig utgång. Shamanens sång skildrar detta samhällsmedicinska drama. Berättelsen bygger på mina erfarenheter som smärtläkare under två decennier.”
Redan efter ett par kapitel känner jag att min förståelse ökat för varför jag blivit bemött som jag blivit när det gäller smärtan. Jag har ju alltid upplevt att ingen ens vill ta i den med tång, och att när det kommer till samtal om smärtan blir läkarna undvikande och överslätande – som att det helst inte är något man ska tala om. Nu förstår jag att detta inte beror på mig, att jag varit otydlig eller lyckats förklara dåligt – och att min upplevelse inte bara varit mina känslor som spelat mig ett spratt. 
Avslutar med att citera en annan text från Jan Lidbecks hemsida som jag tror är väldigt talande för många av oss patienter:
Att leva med långvarig smärta innebär ett svårt lidande i sig och med negativa konsekvenser för familj, arbete och ekonomi. Bristerna i sjukvården med otillräckliga kunskaper, rapporter om avvisande bemötande och empatibrist och en underutvecklad smärtvård, innebär ytterligare en belastning för de drabbade. Till detta kommer samhällets karaktärisering av patientgruppen som otillbörligt sjuk och skuld till de höga sjuktalen. Medicinskt felaktiga utförsäkringar har i många fall lett till ytterligare traumatisering, psykisk sjukdom och utanförskap. De smärtsjuka har blivit offer för en trefaldig stigmatisering; genom sjukdomen, sjukvårdens oförmåga och välfärdssamhällets utstötning. Ingen annan patientgrupp i kroppssjukvården har varit lika drabbad av okunskap, mytbildningar och missriktade politiska beslut. Med facit i hand måste hanteringen av de långvarigt smärtsjuka betecknas som ett nationellt medicinskt trauma.”

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.