Konsekvenser av olika organisation av vården i olika landsting

Jag vet att det finns läsare av min blogg som är utmattade och har sin huvudsakliga kontakt och rehabilitering via psykiatrin. När jag skriver som jag gör om psykiatrin handlar det inte om att jag tror att du per automatik får dålig vård av okunnig personal. Mina läsare har berättat om vård av varierande kvalitet för utmattning inom psykiatrin och jag har även läst om detsamma i olika bloggar. 

Min erfarenhet av att arbeta inom vården är att den är olika organiserad beroende på landsting. Detta innebär att personer med utmattning får sin vård och rehabilitering tillgodosedd på olika sätt beroende var de bor. Så är vården organiserad i Sverige idag – inte på något sätt jämlikt.

Psykologen jag träffade på mitt bedömningssamtal var väldigt tydlig med att i mitt landsting är vården organiserad så att utmattningsbesvär är Stressklinikens ansvarsområde och smärta är Smärtrehabs – för att få vård vid Psykiatriska kliniken krävs psykiatriska problem. Utmattning i deras ögon är inte en psykiatrisk diagnos. Att bearbeta konsekvenserna av utmattning och smärta är alltså inte deras ansvar – jag kan bara vara aktuell där om jag har en psykiatrisk diagnos (depression, ångest, psykos etc). Min erfarenhet av vården i stort där jag bor är att det är vattentäta skott mellan olika kliniker och att kommunikationen däremellan är svår att få till. 

Det jag skriver om att de varken kunskap eller erfarenhet att bemöta mina besvär på rätt sätt om mina diagnoser inte finns inom deras ansvarsområde handlar också om den långa erfarenhet jag har av att arbeta inom olika områden vården. När det gäller vilka vidareutbildningar och kurser du beviljas att gå via arbetet styrs detta i stort sett helt av vilken verksamhet du arbetar inom. 

Därför menar jag att i mitt landsting – med den uppdelning och inriktning klinikerna har – så är risken överhängande att personalen jag möter inom psykiatrin inte har varken erfarenhet  eller kunskap av att arbeta med utmattningsrelaterade och smärtrelaterade besvär. Detta eftersom huvuddelen av utmattnings- och smärtpatienter aldrig kommer dit och att vidareutbildningen inom psykiatrin troligen inriktas åt ett annat håll. 

Har jag turen på min sida så får jag träffa en psykolog med erfarenhet av att arbeta på en klinik i ett annat landsting med en annan organisation – men jag vill att den vård jag får ska bygga på något annat än slumpen.