I det här inlägget berättar jag om en undersökning som gjorts om bemötandet av kvinnor/män och föräldrar på 1177. Undersökningen visade klart att pappor fick läkartid men mammor råd om egenvård. Då det gällde samtalets innehåll skilde det också sej åt, med män var det medicinsk kommunikation om konkreta symptom men med kvinnor talade man om oro, känslor och sociala faktorer.

Denna undersökning blev högst aktuell för mig för en stund sen då jag ringde jag Barnmottagningens rådgivning. Sonen har ont i magen och har kräkts en gång i timmen sen i morse, har inte fått behålla något, är inte speciellt pigg på att dricka och han har legat hela dagen. Jag ringde för att jag tyckte att pulsen var hög och ville ha riktvärden att ha att gå efter.

I alla frågor jag ställde svävade sjuksköterskan ut i något luddigt svar som avslutades med en motfråga om jag kände mej orolig över magsjukan. Jag fick inga riktvärden alls och var inte speciellt mycket klokare då jag la på – hon ville att vi skulle avvakta med att komma in.

Vi känner oss egentligen inte ens säkra på att det är magsjuka då han ofta har ont i magen och frekvensen har ökat under de senaste veckorna. Dessutom luktar det inte magsjuka – om ni förstår vad jag menar.

Så jag så här i efterhand analyserar samtalet så inser jag att jag ringde för att få riktmärken för hög puls och vätskebrist – så att jag skulle veta OM jag ens skulle vara orolig, men jag behandlades som att jag ringde FÖR att jag var orolig.

Typiskt manliga undringar då – och typiskt kvinnlig behandling.

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.