Förra veckan då städerskan varit här kände jag mig onödigt kritiskt då jag gick runt och med blotta ögat såg flera saker som definitivt inte höll måttet. När samma sak upprepade sig denna vecka med så uppenbara saker som att toaletterna var ostädade och golvet på sina ställen var riktigt grusigt – samtidigt som jag sett henne ägna tid åt att skölja blomfat – kände jag mig tvungen att ringa hennes arbetsledare.
Förut hade jag aldrig kunnat med att ringa, men nu gjorde jag det – med en bestämdhet som jag har jobbat på under flera år – trots att det kändes jobbigt. Det visade sig att vi inte var de enda som hade klagat de senaste veckorna och jag lyckades till och med få betala halva priset för denna och förra gången – utan att behöva motivera och strida för det alls egentligen.
Tänk att det går att lära om. Att till och med känslorna blir annorlunda av träning. Det kändes bra!
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Bra gjort! Och vilken härlig känsla det måste ha varit!
GillaGilla
Ja, det var härligt, blandat med förvåning över min egen styrka!
GillaGilla
Bra jobbat!! Det man betalar för ska man också bli nöjd med:)) (vi har också städ) jag/vi har ”klagat” en del genom åren, är man inte nöjd kan man lika gärna göra det själv…./kram Linda
GillaGilla
Tack! Ja, och om man nu betalar för att få en avlastning och för att städning är ett jättestor belastning så går det ju inte vara tyst. Kram
GillaGilla