Att inte se till helheten – negativa konsekvenser för sjukskrivning?

Kom att tänka på en sak då jag läste Sofias kommentar till mitt förra inlägg:

”Har ofta funderat över just dubbelheten i att ha familj när man är sjuk; man behöver dem så väl både känslomässigt och praktiskt men man orkar inte med dem några längre stunder…Det krockar så att det visslar!!! Ännu mer krockar det när man ska arbetspröva och för att detta företag skulle fungera skulle behöva en madresserad cell på fritiden med full uppassning ,märk väl. Just detta verkar inte ingå i FK:s eller AF:s resursarsenal?! Är man helt ute och seglar som tycker att man först ska klara av att vara tillsammans med sin familj något sånär normalt innan man kan göra mer?”

Det var en text i skrift jag hittade då jag letade material till ett annat inlägg för länge sedan. Skriften heter Sjuk eller ledsen och fanns att läsa på FKs egen hemsida:

”Den svenska sjukförsäkringen vilar på tanken att arbetsoförmåga till följd av sjukdom skall bedömas utan hänsyn till ekonomiska, sociala, arbetsmarknadsmässiga eller liknande hänsyn. För individen är det självklart tvärtom – det är allt detta som tillsammans med sjukdomens symtom skapar sjukdomens betydelse och konsekvens. Sjukdomsupplevelsen är en funktion av hela livet. Den smått omöjliga uppgiften för sjukförsäkringens portvakter är att plocka ut en del av individens liv – sjukdomen och arbetet – och ställa dem mot varandra. Är sjukdomen sådan att minst 25 procent av arbetsförmågan har försvunnit?”

Jag vet att jag tänkte då – och tänker likadant nu: Om det är så handläggarna ska tänka när de godkänner sjukpenning så är det inte konstigt att hela systemet känns så himla orimligt. För om de inte kan ta hänsyn till människan i sin miljö utan bara till hur symtomen påverkar arbetsförmågan – ja då kan de inte heller ta hänsyn till annat än arbete när det gäller rehabiliteringen heller.

Det behövs med andra ord en förändring i själva grundsynen för sjukförsäkringen – för det som påverkar vår arbetsförmåga är så mycket mer än en persons symtom. Jag har skrivit mer om detta i ett inlägg som du läser här, där jag förklarar utifrån arbetsterapiteori vad det är som påverkar utförandet av en aktivitet. Det är dels själva aktiviteten som personen ska delta i eller utföra, men även miljön där aktiviteten utförs hur personen som genomför aktiviteten mår vid just det tillfället (och vad den exempelvis har för andra resurser och begränsningar i sin miljö och person).

Man kan ju undra vad uteslutandet av dessa viktiga faktorer – i sjukförsäkringen och rehabiliteringsprocessen – betyder för en persons tillfrisknande? Kan detta till och med förlänga en persons sjukskrivning då den sjukskrivne utsätts för en press som den inte klarar av – och som gör att grundsjukdomen förvärras?

Trötta tankar och spekulationer från en trött hjärna…

Hur tänker du? Dela gärna med dej!