Något övermodig, hög på framgångsruset och aningen osäker på vart mina nya gränser går har jag gjort mer än vad som uppenbarligen är nyttigt för mig. Och jag sitter här med den jobbiga värken, illamåendet och luddet i huvudet igen. 

Men vilka veckor jag har haft! Två veckor som jag var superstressad inför och inte för mitt liv förstod hur jag skulle få att gå ihop. Veckor med bland annat kalas, vårdbesök, skolpicknick, tårtbakning, skolavslutning – där jag också hunnit med att jobba i trädgården både hemma och i stugan. Därtill ökad belastning i mina övningar. 
Men det har gått bra – över förväntan – och jag har kunnat göra mer än vanligt. Visst har jag haft ont och varit slut, men inte så där fullständigt utpumpad varje vaken sekund. Det har varit härligt – och så hoppfullt! 
Nu hoppas jag att det här bakslaget just bara är ett bakslag som jag snart tar mig ur. 

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.