Känsla eller kropp?

Usch usch usch! Tråkigt och jobbigt! MEN du sätter faktiskt fingret på något väldigt viktigt här. Att det faktiskt är kroppsligt och inte själsligt. För de flesta psykologer etc vill ju hemskt gärna sätta en i ett fack, och skulle troligen ha bedömt det att du har panikångest. Men det är faktiskt inte sant i detta fall!Så ibland vet faktiskt inte vården bättre. Alltså de skulle säkert mer än gärna velat ha det i detta fack. Men när man faktiskt själv säger att nej det är INTE panikångest, utan kroppsligt så vill ju gärna läkare o psykologer mfl fnysa åt en och mena att man inte är kompetent att bedöma det som lekman.MEN, man kan ju faktiskt sin egen kropp bäst. visst kan man förmedla en känsla! som i detta fall mycket väl kan låta som panikångest, men inte är det. Men då ska ju inte psykologer med fler nedvärdera och undervärdera en och säga att det är det visst och jag kan inte förstå det själv.Jo men det är ju ändå en själv som bor i sin kropp, man känner ju faktiskt skillnad på vad huvudet och kroppen förmedlar. Så det här är oerhört viktig distinktion du faktiskt pekar på.Innan jag avslutar så låter detta alltså som att du som vi diskuterat i flera inlägg troligen faktiskt har både HM och ME, eller en ovanligt kraftig HM med stor inflammationsstyrka i hela kroppen. Svårigheten i det är att här kan faktiskt ME och HM kanske överlappar varann. Men min vän som också har ME som du faktiskt har haft viss kontakt med via din blogg, hon får samma överbelastningssymptom och feber som du av endast en dusch och är jättedålig många många dagar efter. Men hon har inte EDS eller HM. Dock säger hon att kroppen är ”värkig”, så frågan är om hon har lite fibromyalgi ev på sin ME?Jag har inte fullt den här typen av överslag utan mer åt mental trötthet och hjärntrötthet och den typen av överbelastningsbesvär och symptom.Men samtidigt svajar det mycket även hos mig, och är jag för utmattad, så får jag förkylningskänslor, myrkryp i hela kroppen, feberkänsla, även om det inte är så säkert att jag har feber.. Denna enorma hjärndimma och hjärntrötthet och mentala trötthet, som gör att jag alltså å min sida måste sova som en mumie, verkligen alltså. Den delen har inte min ME vän. Visst blir hon trött av den ständiga febern alltså som i influensa, alltså den typen av trötthet, men hon har inte denna mentala trötthet som jag har.Hon kan halvsitta/ligga och göra saker på ”paddan” ändå, hon kan ta pauser i massor o sen göra middagen, alltså med massor av pauser. Men hon är mer febertrött och har inte ork därför tex.Medan sittande liggande vila inte hjälper för mig ett dugg, utan jag måste sova i ett absolut stimulifritt rum för att hjärnan överhuvudtaget ska klarna till mer. Annars kan jag inte ens utföra de saker jag ska eller måste.Jag kan inte tex ta med kudde eller liggunderlag eller lägga mig på en soffa eller bara sitta i en stol, utan jag får rent mental hjärntrötthet och måste helt enkelt sova om jag alls ska ha ork mer den dagen.Men likväl som för dig, så kan jag av massor av anledningar för det vakna i minusläge, och då blir dagen extra jobbig. Jag har också tappat dygnsrytmen totalt. Så jag sover alla tider på hela dygnet. Det kan vara från midnatt till morgon. Men också eftermiddag till kväll eller morgon till dag.Men jag får också detta emotionella myrkryp i kroppen vissa nätter så det är svårt att sova, och nej jag har heller inte panikångest eller ångest. Men precis det du säger en rastlös nästan panikig känsla ibland. Jag sover ytligt och drömmer mycket, ibland svettas jag mycket o andra gånger tokfryser jag. Så det gör det svårt att sova och då kan dagen bli väldigt mycket jobbigare när jag får sömnbrist ovanpå resten också.

GillaGilla

Hej! Det är ju svårt att avgöra vad det är som känns i kroppen. Hade jag inte haft en sjukgymnast som bekräftat mina symtom och berättat att långvarig smärta/överretat nervsystem kan framkalla sympaticuspåslag av ganska liten fysisk belastning, så kanske jag inte varit lika säker på att det inte är panikångest. Det är ju ingenting jag bara känt på mej utan det är faktiskt läkare och sjukgymnaster som bekräftat att det inte är ångest. Sympaticuspåslaget är ju detsamma vid långvarig smärta, stress och panikångest det är bara den bakomliggande orsaken till påslaget som varierar. Angående skillnaden på vår trötthet om det är stress, HMS eller ME så tror jag ibland att det är omöjligt att göra jämförelser mellan personer, både symtom och hur symtomen lindras. Jag har förstått att många med ME även har den typ av trötthet som du har – sömnstörning tillhör ju kriterierna, oavsett om det innebär att en inte vaknar utvilad eller det handlar om att sova för många eller för få timmar. När du hamnar i ett sov-skov hur hårt har du pressat dej innan då? Tänker att du inte har klassiska utmattningssymtom heller, om du kollar ME/CFS på 1177 så finns det en lista på differentialdiagnoser med ett bra klargörande vad som skiljer ME och Utmattningssyndrom. Angående din vän med ME och smärta – så är oxå det olika, de flesta med ME har smärta men det finns också de som inte har det. Sömnbrist förvärrar alla mina symtom oxå.

GillaGilla