Det du ser på ytan speglar ibland, men långt ifrån alltid det som finns på djupet hos en människa. Därför är det väldigt vanskligt att bygga din uppfattning om en person enbart på det du ser.
De flesta vet det, ändå händer det gång på gång: Läraren tolkar elevens beteende utan att fråga eleven hur det känns, läkaren tolkar patientens kroppsspråk och bedömer psykiskt status utan att samtala med patienten om hur den mår, vännerna tolkar din frånvaro som ovilja att umgås utan att fråga dig om det är så.
Förälder, lärare, läkare, vårdpersonal, vän och chef – du har inte ensamt tolkningsföreträde för vad den du har framför dig upplever. Du har inte rätten att varken tolka, tro eller gissa vad personen tänker och känner. Du måste fråga, våga tro på och ta in det den andra säger. Oavsett ålder, sjukdom, kön, ursprung, relation eller ställning. Om du inte gör det, utan ger dig själv ensam rätt att tolka, kränker du den andra.
Men, säger du, jag har ju större kunskap, jag vet ju mer, kan mer, har längre erfarenhet och fungerar som normen.
Just därför behöver du lyssna på den andre. För att du tror att du är överlägsen och kan allt. Hur skulle du själv känna om någon annan trodde att den kunde läsa dina tankar genom att bara se till ditt beteende? Och hur många gånger har det du visat på utsidan och det du egentligen känt varit helt olika saker? Har du haft ont eller mått illa någonting? Har det synts på utsidan?
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
