Vad döljer sig bakom den oförklarliga långtidssjukskrivningens statistik? Vilka är personerna bakom siffrorna? De så kallade besvärliga patienterna. De med flera olika symptom och problem. De som verkar fast i sina besvär och inte blir bättre trots all uppmuntran till motion, arbete och mediciner. Tänka sig! Att uppenbarligen inte kunna ta sig i kragen och masa sig till jobbet! Det klarar ju alla andra, även om det inte alltid är så roligt.
Vad döljer sig bakom den oförklarliga långtidssjukskrivningens statistik? Vilka är personerna bakom siffrorna? Tänk om det är du, tänk om det är jag. Tänk om, det faktiskt är en helt vanlig person. En människa som inte vill något hellre än att få leva ett normalt, aktivt liv. Få göra saker man tidigare kunde göra, få känna sig som man tidigare kände sig. Att få vara en del i den sociala gemenskapen på ett arbete. Få känna att man bidrar med något, gör något av betydelse. Att också få en lön värd namnet. En människa som längtar efter en aktiv tillvaro utan begränsningar. Utan smärta, utan kraftlöshet, utan ständiga bakslag.
Ta gärna en sekund och fråga dig själv, skulle du vilja byta plats? Att istället för att skratta och må gott bland vänner, familj och på arbetet, sitta och prata med vårdpersonal om sina symptom? Vem väljer frivilligt rollen som patient? Om inte du gör det, varför skulle då jag göra det? Varför skulle någon av alla oförklarligt långtidssjukskrivna vilja det?
Kanske är det istället så att vi alla har samma mål och önskan med våra liv. Att få leva det fullt ut. Må gott samt göra gott under tiden. Men om det nu är så, varför blir de då inte bättre? Varför fungerar inte rehabiliteringen om de nu egentligen vill bli bra?
Bra fråga. Varför fungerar inte behandlingen? Tänk om det enkla svaret på varför behandlingen inte fungerar är för att diagnosen inte är rätt. Tänk om patienten har stoppats in i ett fack den inte tillhör? En felaktig diagnos som ger felaktig behandling. Felaktig behandling som ger en patient som inte blir bättre. En patient som till slut säger: ”Nej, det här hjälper inte mig. Jag blir sämre”. En patient som säger: ”Kanske har jag ett annat sjukdomstillstånd, behöver en annan diagnos och en annan behandling?” En patient som blir besvärlig.
Se inte de oförklarligt långtidssjukskrivna som en grå besvärlig massa utan hopp om förbättring. Se dem istället som individer som över allt annat önskar att få leva ett vanligt liv, som vill bli friska, som kämpar för att bli tagna på allvar. Som åtminstone ber om att få rätt diagnos.
Jag lever med den neuroimmunologiska sjukdomen ME. Alla som är oförklarligt långtidssjukskrivna har inte ME utan sannolikt handlar det om många olika tillstånd som var och en behöver diagnosticeras korrekt. Men, i Sverige lever idag cirka 40 000 människor med samma slags sjukdom som mig. Majoriteten av dessa står utan rätt diagnos, utan rätt slags vård. Kvinnor, män och barn lider utan att få veta varför. Får höra att de är lata som inte kan ta sig i kragen, fastän de i själva verket inte har en fungerande energiproduktion.
Oavsett om du jobbar på en tidning, inom vården eller på en skola har du möjlighet att förändra det bara genom att läsa på om sjukdomen. Bara genom att berätta för dina vänner och kollegor det du känner till. Då kommer du kunna bidra till att delar av den oförklarliga långtidssjukskrivningen inte är så oförklarlig längre.
/Carolina Lindberg
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
