Ibland tänker jag på min begränsade energi som om det vore jämförbart med att ha lite pengar. Bilden fungerar på faktiskt på flera sätt.

Jag ser framför mig hur andra människor handlar. Hur de fullkomligt vräker ner varor i sina korgar och lastar upp stora berg på bandet vid kassan. Och samtidigt är jag smärtsamt medveten om att jag inte ens har råd att köpa en påse.

Om du har lite pengar att röra dig med är det lätt att överskrida gränsen för vad du har råd med. Gränsen kan vara nådd redan i ett läge som omfattar sådant som andra med mer pengar ser som helt basala saker. Det som är utsvävningar för någon med lite pengar kan kännas torftigt för den som har god tillgång på pengar.

När du har gott om pengar går det att ha lite marginal för oförutsedda händelser, medan den med lite pengar kanske alltid tvingas använda allt den har. Varje öre är betydelsefullt. Du kanske till och med tvingas låna pengar för att täcka vardagens mest basala behov. Och börja månaden med att vara back. I skuld.

Någon med mycket pengar kan också tänja på sina marginaler och hamna i skuld. För om du har mycket pengar kan du låta vardagen omfattas fler saker, dyrare saker. Du kan bli så blind för hur mycket saker egentligen kostar att du glömmer bort att hålla koll. Inte förstår att du inte kan handla allt du ser. Att även du måste prioritera.

Skillnaden är att den med mycket pengar faktiskt har möjlighet att ta ett kliv tillbaka. Bromsa och låta pengarna ligga. Spara och vårda sin ekonomi. Komma på rätt köl relativt snabbt med nya vanor. Någon som från början har väldigt ont om pengar kan inte bromsa, för hen står redan still och har knappt råd med det mest basala. Det finns inga pengar över att spara.

Det är väldigt stor skillnad på hur en person med en krona och tusen kronor handlar i kiosken.

De kanske tycker om samma godis men har helt olika förutsättningar för vad de kan köpa. Personen som har en krona att handla för kan köpa en enda karamell, men njuter verkligen av den. Låter den sakta smälta på tungan som den lyx den verkligen är. Den andra personen köper en hel påse och låter karamell efter karamell slinka ner så snabbt att hen inte riktigt hinner känna smaken.

Personen med en krona går därifrån helt utan pengar men bär med sig en känsla av lyx och tacksamhet. Personen med tusen kronor går därifrån med största delen av pengarna kvar i plånboken men med en känsla av ånger över att hen åt så fort och inte lyckades njuta mer.
 

Många som lever med en normal energiproduktion har svårt att förstå att jag fortfarande kan njuta av saker trots min begränsade energi. Samtidigt så ser jag hur de själva jagar förbi de små njutbara ögonblicken som finns – helt förblindade i sin jakt på större och större upplevelser. Och många har dåligt samvete för att de inte njuter tillräckligt.
Vilken paradox egentligen. Och vilket slöseri.

Min bild är inte heltäckande och säkert väldigt svart-vit – men själv står jag står ofta där med ”men jag har ju inte ens råd med en påse”- känslan. 

Det är min verklighet. 
Känner du igen dig? Hur tänker du?

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.