Den enkla sjukskrivningen är en myt!

Socialminister Annika Strandhäll sa nyligen i debatt med Rossana Dinamarca (V):

”Människor ska få sin arbetsförmåga prövad och inte bara trilla igenom försäkringen in i en lång sjukskrivning.”

Alltså jag vill bara säga: Det är INTE enkelt att bli sjukskriven – det är en myt. Man råkar inte ” trilla in i en lång sjukskrivning”.

För det första: Det finns ingen som tar lätt på att bli sjukskriven idag – i alla fall om vi talar om den sjukskrivning som kräver att läkare intygar att behov finns. Det vill säga efter 14 dagar.

Många kämpar av olika skäl in i det längsta för att undvika detta. Av hänsyn till sin ekonomi, kollegors ökade arbetsbörda, av skam, för att man verkligen vill arbeta, och så vidare.

Som det är nu får man det att låta som att människor sjukskriver sig lättvindigt och oreflekterat.

För det andra: Vården tar inte heller lätt på sjukskrivning. Det är inte en åtgärd som en patient kan ”beställa”.

Med dagens sjukförsäkringssystem finns till och med läkare som undviker att sjukskriva på grund av att det ändå inte kommer godkännas av Försäkringskassan. Inte lönt att kämpa för.

För det tredje: Försäkringskassan låter inte heller någon ”trilla in” i långtidssjukskrivning. Varje gång någon ansöker om sjukpenning prövas arbetsförmågan – och bedömningarna verkar idag göras efter principen hellre fälla än fria.

Dessutom görs nu fler kontroller vid rehabiliteringskedjans tidsgränser än tidigare.

För det fjärde: Det finns en grupp i diskussionen om sjukpenning och långa sjukskrivningar som aldrig talas om. De som faktiskt är långvarigt sjuka och har långvarigt nedsatt arbetsförmåga. Som aldrig kommer kunna återgå i arbete men som vård och FK ändå håller kvar i sjukpenning.

För om sjukskrivning inte görs lättvindigt så är sjukersättning ännu svårare. Det omgärdas av någon slags BIG NO NO – både i vården och vid Försäkringskassan. Trots att detta idag inte är något som gäller livslångt utan prövas på regelbunden basis.

Det är som att det råder en förnekelse i hela samhället kring att alla tillstånd inte går att rehabilitera tillbaka till arbete.

Det. Bara. Måste. Gå. Kosta. Vad. Det. Kosta. Vill. Återgå. Till. Arbete. Punkt. Slut.

Föreställningen om att alla tillstånd kan och bör avslutas i förbättring och arbetsåtergång lever starkt i samhället i stort, i politik, vård och hos myndigheter.

Men överensstämmer dåligt med hur verkligheten ser ut.

Många som idag är långtidssjukskrivna är det för att deras arbetsförmåga är långvarigt nedsatt. Inte för att någon gjort en felbedömning eller för att individen är lat och arbetsskygg.

Utan på grund av sjukdomens beskaffenhet.

Att sedan vården har en hel del att arbeta på när det tex gäller diagnostisering, resurser, samordning och rehabilitering är en annan (och mycket viktig) diskussion.

Men oavsett är en långvarig sjukskrivning ingenting som sker slumpartat – av misstag.

Myten om att det är (för) enkelt att bli långtidssjukskriven underhålls för att rättfärdiga striktare bedömningar och ökade avslag.

Något som däremot går enkelt är att ”trilla ur” en långtidssjukskrivning med Försäkringskassans hjälp. Det går tydligen alldeles ypperligt att plötsligt bedöma någon fullt arbetsför från ena dagen till den andra utan att något förändrats till det bättre i personens tillstånd.

Det är ingen myt.