Att vara sjuk och funktionsnedsatt – en villkorad existens

Jag läser Thereses berättelse på aktionen #116omdagens blogg och det finns något i detta jag inte bara kan släppa. Så här skriver hon om anledningen till att Försäkringskassan väljer att avslå hennes ansökan om sjukpenning:

”Men det finns ju alltid andra fiktiva jobb man kan klara på 100%… för min del något utan stress och ljud…”

Bara den motiveringen i sig själv är ju absurd. För jobb utan ljud, är det verkligen normalt förekommande på arbetsmarknaden? Men jag skulle också vilja landa lite i detta kring vem som avgör vad som är ”stress och ljud”?

Jo, med allra största säkerhet i detta fallet någon som är normfungerande. Det vill säga någon som inte är ljudkänslig, lättstörd och som tål stress.

För det som åsyftas är den stress och det ljud som finns på en vanlig arbetsplats. Det vill säga sådant som är störande för den som är frisk och normfungerande. Men faktum är ju att för någon som blivit sjuk av stress, eller är känslig för stress på grund av någon annan sjukdom – har ordet en helt annan innebörd än för någon som är frisk. Likaså för någon som är ljudkänslig jämfört med någon som inte är det.

Min kropp är inte i närheten av att tåla den stress som jag utsattes för och tålde som frisk. Trots att jag har en god förmåga att hantera stress mentalt. Och de ljud jag idag har problem att tåla (och till och med försämras av) är sådant som friska människors hjärnor knappt registrerar.

Vi måste förstå att en arbetsplats som är stress- och ljudfri ur ett friskt perspektiv (finns det överhuvudtaget idag?) kanske är rent skadlig för någon som är stress- och ljudkänslig.

I sammanhanget är det också viktigt att tillägga att om någon är stress- och ljudkänslig är inte det per automatik samma sak som att personen är dålig på att hantera stress eller ljud. Alltså kan vi inte tänka att det är något individen kan lära sig hantera.

Det första handlar om kroppens och psykets reaktioner. Det andra handlar både om hur du hanterar reaktionen men också hur du hanterar den utlösande situationen. Jag skulle nog säga att känsligheten för stress inte går att ”hantera bort”, däremot kan det faktum att man ÄR så känslig gå att hantera på olika sätt. Och där kan faktiskt undvikande vara av vikt. Men då måste utlösande faktorer identifieras utifrån den som är stresskänslig, inte utifrån normen.

Hursomhelst. Det var inte det som skulle vara fokus för denna text…

Men det här är ett klassiskt exempel på hur friska normfungerande är de som sätter villkoren för någon som är sjuk och/eller funktionsnedsatt. Och där den med inifrånperspektiv ignoreras.

Kanske till och med nedvärderas.