Hur kan jag bedömas så olika?

Jag är myndig. Svensk medborgare med rösträtt. Jag var betrodd att rösta i alla tre valen. Och min röst vägde lika tungt som alla andras.

Jag var också betrodd att avgöra om min sjukdoms konsekvenser var tillräckliga för att jag skulle kunna välja att budrösta. Ingen krävde att någon annan skulle intyga att behovet fanns och var tillräckligt stort. Det var upp till mig att avgöra.

Tack vare detta kunde jag delta i valet och genomföra min demokratiska plikt på samma sätt som alla andra.

Men jag är inte betrodd att göra den bedömningen i vården. Min egen erfarenhet av att bli försämrad av vårdbesök betyder ingenting, mina ord om min situation är inte tillräckliga. Det är andra som avgör om min begäran är rimlig, som måste intyga om mitt behov är legitimt.

Då har jag ställts inför valet att delta på vårdens premisser och försämras, eller stå helt utan. Det har dokumenteras som om jag valt bort vård, trots att jag i realiteten inte har något val. Konsekvensen av detta är att jag nu inte har någon vård alls.

Exkluderad på grund av att jag inte passar in i mallen.

När det gäller sjukpenning är jag om möjligt ännu mindre betrodd. Mina ord om min situation är något Försäkringskassan tydligt klargör att handläggaren ska bortse ifrån i sin bedömning av mitt ärende. Jag är inte trovärdig. Endast läkarens bedömning är giltig, så länge den bygger på sådant som går att mäta och observera. Det vill säga på andra mer tillförlitliga källor än mina ord.

Därför står jag också helt utan stöd från sjukförsäkringen sedan mer än ett år tillbaka. Misstänkliggjord och omyndigförklarad på grund av att jag är sjuk.

Utanför systemet.

Hur kan det vara så att jag i vissa sammanhang självklart räknas som en fullvärdig medborgare, kapabel att bedöma mitt eget bästa, men i andra behandlas som helt otillräknelig?

Jag är ju densamma hela tiden.