På samma premisser?!

Ni vet hur Försäkringskassan hävdar att deras förbättrade arbete med att utreda ärenden gjort att rättssäkerheten höjts? Hur noga de är med att det medicinska underlaget ska vara (juridiskt) korrekt formulerat och innehålla objektiva observerbara fynd? Att DFA-kedjan* måste vara sammanhängande? Och hur de hänvisar till regler som måste vara uppfyllda?

Just nu skulle jag vilja säga att det känns som väldigt mycket bullshit för att hålla klagomålen från de som fått avslag på sin sjukpenning på avstånd.

Min man har som ni vet nyligen opererats för cancer. Han behövde vara sjukskriven sammanlagt 37 dagar varav han var inlagd tre veckor. Han har ett arbete som går att sköta från sängen, annars hade det sannolikt varit nödvändigt med en mycket längre sjukskrivning.

Sjukintyget var rent ut sagt urkasst och innehöll minimalt med information. Baserat på vår erfarenhet av mina ärenden väntade vi oss stora problem på grund av det bristande medicinska underlaget. Vi är ju vana vid hur mina intyg ratas och smulas sönder på detaljnivå av Försäkringskassans försäkringsmedicinska rådgivare och att handläggaren sedan avslår med motiveringen att det medicinska underlaget inte bekräftar att mina funktionsnedsättningar och aktivitetsnedsättningar är av den graden att jag behöver vara sjukskriven alls.

Men nu har min man redan pengarna på kontot, och de har alltså inte ens begärt komplettering av intyget.

Det enda som kan förklara att han fått sin ansökan om sjukpenning godkänd men inte jag, är att hans diagnos är allmänt valid och respekterad, och att handläggaren därför väljer att läsa mellan raderna. Eftersom läkarintyget innehåller så lite information om vilka funktionsnedsättningar som uppkommit av diagnosen och vad dessa resulterar i för aktivitetsbegränsningar bygger beslutet mest troligt på att handläggaren läst in sin egen föreställning om cancer i intyget.

Alternativet är att handläggaren helt och hållet stödjer sitt beslut på vad det försäkringsmedicinska beslutstödet för diagnosen allmänt säger om behovet av sjukskrivning.

Fine.

Men en sjukdom som har ett försäkringsmedicinskt beslutsstöd kräver väl ändå ett komplett individuellt medicinskt underlag för att handläggaren ska kunna ta beslut? Eller? Hur kan Försäkringskassan annars hävda en ökad rättssäkerhet genom mer likartade förutsättningar i utredningar och beslut?

Min man behövde verkligen sin sjukskrivning, det finns ingen som helst tvekan kring det. Men sjukintyget var bristfälligt, och det saknade i stor utsträckning beskrivningar av både funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar. Det här är exempelvis läkarens enda text under rubriken aktivitetsbegränsningar:

Patienten har gradvis återhämtat sig från operationen men är fortsatt trött och behöver fortsätta vila upp sig i hemmet.

Jag ifrågasätter inte Försäkringskassans beslut i detta fall. Däremot ifrågasätter jag hur de motiverar avslagen för mig och andra med diagnoser som inte är lika allvarliga i allmänhetens ögon. För om vi alla bedöms utifrån samma premisser borde det finnas lika höga krav på ett komplett medicinskt underlag för alla, oavsett diagnos.

Det är ju inte sjukdomen i sig själv som ska berättiga till sjukpenning utan dess konsekvenser på den specifika individens arbetsförmåga.

---

*Läs mer om DFA-kedjan i Försäkringskassans eget dokument: ”Aktivitetsbegränsningen ska beskrivas så att man förstår att den är en följd av angiven diagnos, observationer vid undersökningen (status) och en följd av beskriven funktionsnedsättning. Kedjan ska hänga ihop, orsakssambandet ska vara rimligt.”