Ett lönsamhetsurval?

Apropå dagens överlämning av LSS-utredningen.

Jag vill poängtera att jag inte läst utredningen i sin helhet – men jag skulle ändå vilja reflektera lite kort utifrån förslaget om att all assistans ska vara statlig, och att vissa grupper samtidigt förlorar rätten till assistans och förs över till kommunal verksamhet.

I samtal görs ofta (välmenande) försök att legitimera den personliga assistansen genom att lyfta fram vad samhället förlorar när assistansanvändarnas prestationer går förlorade. Man lyfter fram olika saker en assistansanvändare inte kommer kunna göra utan assistans Likaså kan vi se samma diskussioner när det gäller uppehållstillstånd där (välmenande) protester mot utvisning ofta legitimeras genom att tala om hur mycket Sverige kommer förlora när just den här individen inte tillåts prestera längre inom Sveriges gränser.    

Det ger en bild av att assistans och uppehållstillstånd får man för att kunna prestera. För att kunna göra rätt för sig. Betala tillbaka till samhället och vara en del av samhällskontraktet. En del i att alla förväntas dra sitt strå till stacken.

Men, om vi nu håller oss till assistansen. Att möjliggöra prestation är väl ändå inte den primära tanken med LSS och assistansen?

Redan tidigare har LSS restriktioner vad det gäller ålder och åldrande, där 65 år varit en gräns. Men hittills har den inte haft några restriktioner nedåt i ålder. Nu föreslås dock att assistans för barn upp till 16 år undantas i lagen. Även personer med psykiska funktionsnedsättningar kommer bli utan assistans. De föreslås liksom barnen få ”annat stöd” stöd i kommunal regi istället. Vad detta stöd innebär är vad jag förstår varken utvecklat eller prövat ännu. Men det jag mest undrar över är hur urvalet av de som ska få statlig assistans motiveras?

Är det så att man kallt räknar med att personer över 16 år och under 65 med fysiska funktionsnedsättningar i högre grad är lönsamma med assistans än utan? Att de i större utsträckning kan bidra genom arbete? Och därför är värda den statliga kostnaden?

I lagen om stöd och service står följande om vilka mål och intentioner som ska styra:

Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.”…”Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.

Men vad betyder det egentligen att ”leva som andra”?

Förmodligen betyder detta olika saker för olika personer. Men jag tänker att det i grund och botten innebär att jag som alla andra människor ska ha frihet att själv bestämma hur jag vill leva, och att assistansen ska stödja mig med det jag behöver för att kunna leva det livet.

Personlig assistans handlar inte om att prestera, utan om att leva! (För det är nödvändigtvis inte samma sak.) Visst handlar livet om arbete, men det är långt ifrån allt som livet innehåller. Men det är inte alla människor som kan arbeta, och det är inte heller så att alla assistansanvändare kan bli arbetsföra med hjälp av assistansen.

Arbetslinjens lögner håller redan på att ta över vården. För människor i arbetsför ålder erbjuds idag i princip enbart vård och rehabilitering som syftar till att öka arbetsförmågan. Inom strikta ramar och regler. Med höga förväntningar på prestation. Människor som inte tillfrisknar enligt normen, eller inte har möjlighet att delta i behandling på vårdens premisser ställs utanför, och hamnar många gånger också utanför samhällets olika trygghetssystem.

Vi måste vägra att arbetslinjen också tar över LSS med lögnerna som säger att ett liv utan arbete är inte är ett värdigt liv. Att de arbetsföra ska premieras för sin förmåga att arbeta. Och att de vars förmåga inte räcker till arbete inte har samma värde för samhället.

För alla människor måste ha rätt att leva ett värdigt liv. Oavsett ålder och förmåga till prestation.

---

Mer att läsa:

Utredningen i sin helhet: Översyn av insatser enligt LSS SOU 2018:88

LSS-utredningen: Staten ska få hela ansvaret för personlig assistans

Funktionsrätt Sverige: Vi accepterar aldrig LSS-utredningens förslag!

---

Bild från Pixabay