Får glada tillrop om domen i Förvaltningsrätten. Att vi kämpat väl och att vi är så värda det här. Tänker (lite bittert) att sjukpenning är inget man förtjänar på grund av en intensiv kamp. Det ska delas ut efter individuella behov. Ett behov som Försäkringskassan förnekat att jag har i snart två år.

Dessutom så har vi haft förutsättningar för att ”kämpa” för det här. Jag är priviligerad. Min man har kunnat lägga tid och energi på att hjälpa mig och vi har haft besparingar som kunnat betala stöd av en jurist. Alla har inte det. Och att göra det på egen hand utan juridiskt stöd är inte enkelt. Dessutom gjorde våra sparpengar att vi inte ställdes på bar backe direkt.

Det finns så många sjuka som tvingas strunta i en rättsprocess mot Försäkringskassan. För att de inte har kapacitet att göra det själv, och inte har någon anhörig som kan hjälpa. Och framför allt har många inte råd att ta hjälp av jurist, för det är en kostnad du betalar själv. Många kastas direkt ut i ett ekonomiskt kaos och alla krafter går åt till att inte hamna på gatan.

Det är så mycket ojämlikhet och orättvisor i rättsprocessen. Försäkringskassan har till exempel en hel processjuridisk avdelning som enbart jobbar med att driva ärenden vidare till domstol för att få fram vägledande domar. Den sjuke lämnas ensam att strida mot myndigheten och alla dess soldater.

Mest arg blir jag nog på att detta med att överklagande presenteras som en enkel och självklar process som alla har chans att driva. Att myndighetsrepresentanter och politiker nonchalant häver ur sig: ”För den som är missnöjd är det bara överklaga”. Som att det vore den enklaste saken i världen.

Men sanningen är den att rättsprocessen kan göra en frisk människa sjuk. Förutom att vara extremt krånglig rent administrativt även om du har stöd av jurist, så är det enormt stressande och segdraget. Det inte bara en sak som ska skickas till en instans. Utan många saker som ska till många olika instanser. Dessutom är varje sjukintyg ett eget ärende.

Utöver det blir du konstant granskad och ifrågasatt i minsta detalj av Försäkringskassans handläggare, FMR, specialister och jurister. Varenda millimeter av läkarintyget granskas och ifrågasätts. Petas sönder och fultolkas. Om och om igen. Av varje instans. Det är lätt att finna det tröstlöst till slut.

Jag har inte ens klarat av att läsa allt som gäller mina egna ärenden. Både på grund av min brist på kapacitet men också på grund av att det är så kränkande att få minsta detalj av sin verklighet förnekad. Men det jag läst har tyvärr satt djupa såriga spår på många områden. Och hela processen har gjort mig sämre i min sjukdom. Risken finns att det är permanent.

Så därför är jag inte jublande glad. Därför tycker jag orden om att vi förtjänat detta är jobbiga att höra. För detta har kostat på något så enormt, och det finns ännu ingen som vet ännu om kriget och kränkandet är slut.

(Jag vill förtydliga att denna text gäller mina känslor kring domen och rättsprocessen, inte mina känslor kring att ni gratulerat mig.)

Bild från Pixabay

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.