Nu har jag fått svar från omprövningen av mitt senaste ärende gällande sjukpenning – och försäkringskafkan har ökat ännu en nivå.
Försäkringskassan hävdar utåt sett att rättssäkerheten ökar. De menar att detta tillsammans med ökad kvalité på handläggningen är orsaken till att fler får avslag, inte att de gör snävare bedömningar eller tar felaktiga beslut.
Jag tänkte ge er en väldigt kort sammanfattning av mina ärenden för att ni ska förstå varför jag protesterar mot deras påståenden om rättssäkerhet och kvalitet.
Maj -17: Försäkringskassan avslår för första gången min ansökan om sjukpenning efter sex års heltidssjukskrivning, utan att mitt tillstånd förändrats till det bättre. De avslår med hänvisning till att det saknas objektiva fynd i det medicinska underlaget, vilket därför inte styrker att min arbetsförmåga är nedsatt på grund av att jag är sjuk.
September -17 till och med december -18: Försäkringskassan avslår de följande fyra ärendena med hänvisning till att inget förändrats i mitt mående sedan första avslaget. Jag går vidare med alla ärenden i processen.
Januari -19: De tre första ärendena avgörs samtidigt i Förvaltningsrätten, jag får rätt i alla tre. Försäkringskassan avstår att gå vidare till Kammarrätten och betalar ut sjukpenning för ärende 1 till 3. Ärende fyra hann inte komma med i samma beslut.
Januari -19: Vi begär omprövning i ärende fem och hänvisar i detta till domen från Förvaltningsrätten som gett mig rätt i ärende ett, det som avslaget bygger på.
Februari -19: Försäkringskassan menar att ärende fyra ska avslås i Förvaltningsrätten. Detta trots att dom nyligen fallit i ärende ett till tre, och det medicinska underlaget i det aktuella ärendet används som bevis i fallet.
Mars -19: Trots att hela vår ansökan om omprövning av ärende 5 handlar om och refererar till Förvaltningsrättens dom i ärendet de tidigare motiverat avslaget med, berör handläggaren på Omprövningsenheten inte den med ett ord. Hon tar inte ens med den i underlaget för prövningen utan ägnar sig i stället åt att montera isär och underkänna det aktuella sjukintyget.
För det första följer Försäkringskassan varken sin egen handledning eller gällande rätt när det gäller objektiva fynd i det första avslaget. Något som vi hänvisat till i våra protester i alla ärenden, och som Förvaltningsrätten tar upp i sitt domslut för ärende ett till tre.
För det andra driver de sedan avslagen in absurdum och hänvisar bara till det första avslaget. Under två års tid har jag därför inte getts möjlighet till någon ny prövning alls, trots att jag måste göra en helt ny ansökan varje gång.
För det tredje struntar de konsekvent i Förvaltningsrättens dom som ger mig rätt i det ursprungliga ärendet som de hittills legitimerat övriga avslag med. Och fortsätter avslå med hänvisning till att det saknas objektiva fynd.
Så här skriver Förvaltningsrätten om objektiva fynd i min dom:
Utredningen i målet visar att XX har omfattande sjukdomssymtom som medför betydande begränsningar av hennes aktivitetsförmåga. Vid bedömningen av om arbetsförmågan är nedsatt till följd av ett sådant sjukdomstillstånd som det är fråga om i målet kan det vara svårt att objektivt medicinskt verifiera graden av eventuell arbetsoförmåga. Enbart den omständigheten att det finns få objektiva fynd medför emellertid inte att den enskilde saknar rätten till ersättning. Även den övriga utredningen måste beaktas vid bedömningen.
Hur detta förfarande kan anses vara rättssäkert övergår mitt förstånd!
Image by Alexas_Fotos on Pixabay
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
The ME Inquiry Report 