När Försäkringskassan avslår ett sjukpenningärende sker det i flera steg. Först får du en förvarning om att de avser att avslå. Då ges du möjlighet att ge synpunkter på det. Sedan avslår de (allra oftast) i alla fall. Men innan ärendet kan överklagas till domstol måste det malas en omgång till i Försäkringskassans rullar. Du måste begära omprövning. Där ändras dock bara någon promille av alla ärenden. Först när de även avslår i denna instans kan du överklaga beslutet till Förvaltningsrätten.

Vi sjuka får ofta höra att det ”bara är att överklaga” om vi är missnöjda med beslutet. Men det är en lång och väldigt krävande process som kan innebära flera år utan ekonomisk trygghet där du dessutom får betala eventuella juristkostnader själv. Det dröjde nästan två år från det mitt första ärende avslogs tills dess det avgjordes i Förvaltningsrätten. Nu har mitt femte ärende avgjorts hos Försäkringskassans omprövningsenhet. Och föräkringskaftan fortsätter eftersom de struntar i Förvaltningsrättens dom.

På sida 2 i omprövningsenhetens beslut sammanfattar Försäkringskassan domen i Förvaltningsrätten gällande ärende 1-3 som vi begärt att de ska ta med i underlaget för beslutet. De överklagade avslagen motiverades med att objektiva fynd saknas. Nuvarande avslag hänvisar till att ingen försämring skett sedan avslag i ärende 1.

”Förvaltningsrätten ansåg att du hade omfattande sjukdomssymtom som medförde betydande begränsningar av din aktivitetsförmåga. Det kan vara svårt att objektivt medicinskt verifiera graden av eventuell arbetsförmåga. Enbart den omständigheten att det fanns få objektiva fynd medförde emellertid inte att du saknade rätt till ersättning. Även den övriga utredningen måste beaktas vid bedömningen. Förvaltningsrätten ansåg att den sammantagna bedömningen var att den medicinska utredningen på ett tillräckligt sätt visar att dina sjukdomsbesvär helt nedsätter din arbetsförmåga under de i målen aktuella perioderna.”

På sidan 4 i omprövningsenhetens beslut motiverar Försäkringskassan sitt beslut att avslå den aktuella ansökan med att det saknas objektiva fynd. Trots att de alltså precis redogjort för att den verkställda domen (som de accepterat) säger att detta inte är tillräcklig grund för avslag.

”Försäkringskassan anser att det finns inget i de medicinska underlagen av vad läkaren hittar vid undersökningar som stödjer invalidiserande trötthet, kognitiv dysfunktion, försämrad syn, svaghet, yrsel och centrala bröstsmärtor som läkaren anger kan bli resultatet av tre diagnoser. Det som framkommer är din egen beskrivning av vad du upplever begränsar dig samt dina egna mätresultat av pulsförändringar. Det innebär att de medicinska underlagen inte styrker att din arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom.”

De ”egna mätresultat” som hänvisas till i beslutet har gjorts utifrån läkarens instruktioner och med en pulsoximeter läkaren lånat ut till mig. Läkaren har sedan analyserat mina mätvärden och jämfört dem med den omfattande mätning av puls och blodtryck i vila och aktivitet hon gjorde vid ett tidigare besök. Mina mätningar bekräftar det läkaren själv observerat, att jag har klar ortostatisk intolerans som mest troligt är POTS, men räknas alltså inte eftersom läkaren inte varit hemma hos mig och observerat varje mätning jag gjorde. Jag förstår inte hur de får misstänkliggöra människor på det här sättet och ifrågasätta vår verklighet. Hur de får fortsätta avslå in absurdum.

Vad kommer kostnaderna bli för dagens havererade sjukförsäkringssystem?

BIld av ThePixelman från Pixabay

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.