Jag vill inleda den här texten med att säga att jag är så väldigt less på att inte bli behandlad med respekt av Försäkringskassan. Att få min verklighet ifrågasatt. Och att få veta att mina ord om min situation är värdelösa.
Idag har minister Strandhäll presenterat en ny generaldirektör för Försäkringskassan. Han heter Nils Öberg och har tidigare varit generaldirektör för Kriminalvården. Efter en lång inledning av pressträffen fylld av vackra ord och floskler från ministern tog generaldirektören till orda. Jag bjuder på ett långt citat (oklippt) för att du som inte har lyssnat ska kunna bilda dig en egen uppfattning.
”Det måste finnas en bra balans mellan å ena sidan tillit och tillgänglighet, men också god kontroll och noggrann uppföljning. Och myndigheten ska ha ett högt förtroende hos allmänheten. Jag tycker inte det är särskilt svårt att se alla dom målkonflikter som med den utgångspunkten både myndigheten och framför allt myndighetens medarbetare har att hantera i sin vardag. En reflektion som jag numera nästan alltid gör när diskussionen eller samtalet om förtroendet för myndigheter kommer på tal, det är att efter alla de år som jag har jobbat i statlig verksamhet så kan jag konstatera att myndigheter och tjänstemän vare sig det är i stat, kommun eller landsting utmanas idag på ett sätt som var rätt otänkbart bara för några decennier sen. Å, det är lite förbryllande att vi som är i offentlig tjänst ska behöva hantera så mycket hot och våld och trakasserier som förekommer idag. Och det bekymrar mig. Det tycker jag dessutom är lite förbryllande för utvecklingen är att allt eftersom välfärdsstaten stärker sin position så utmanas den samtidigt allt mer och allt mer ogenerat. Mina medarbetare idag i kriminalvården, ja dom upplever och är kanske mer utsatta än många andra statliga tjänstemän på grund av den roll vi har och dom uppgifter som dom har i sin vardag. Men jag vet att det här också drabbar medarbetare på försäkringskassan. Och frågan när man diskuterar blir ju då hur ska vi jobba med förtroendefrågor om respekten för dom som utför arbetet inte finns där. Och jag tror att det ena är en helt nödvändig förutsättning för det andra. Och jag kommer därför att jobba så hårt jag kan för att se till att Försäkringskassan och dess medarbetare både får ett förtroende och förtjänar det förtroende som regeringen och ministern är ute efter. Men jag tror också att vi behöver blir bättre på att kräva respekt för den komplexitet som alla dom beslut som kassans medarbetare står inför och har att besluta.”
Det känns som att regeringen och Försäkringskassan bara fortsätter i samma gamla hjulspår som tidigare. Och den nya generaldirektören fortsätter likt Strandhäll, Begler och Hemström-Hemmingson gjort före honom. Alla har de försökt få det till att systemet fungerar, att rättssäkerheten har ökat och att det är närapå ett rättshaveristiskt beteende att klaga på Försäkringskassans beslut.
Vi kan referera till Maria Hemström-Hemmingssons förord i Försäkringskassans årsredovisning för 2018:
”Vi gör vårt yttersta för att tillämpa lagen korrekt, men vi vet att det finns människor som känner sig illa behandlade och upplever myndighetsutövningen som godtycklig. Oavsett orsak kan detta påverka både uppfattningen om legitimiteten i socialförsäkringen och förtroendet för staten.”
”Trots detta (att rättssäkerheten ökat) fortsätter vi att läsa om enskilda fall i media, historier som både berör och upprör. Varje sådan medierapportering som får människor att ifrågasätta vår myndighetsutövning är ett misslyckande, även om vi vet att den stora merparten av allt arbete vi utför aldrig ifrågasätts och att sex av tio tillfrågade personer med ett aktivt ärende uppger att de har stort eller mycket stort förtroende för Försäkringskassan.”
”Medierapporteringen och allmänhetens många gånger ofullständiga kunskaper om lagstiftningen och Försäkringskassans uppdrag har lett till att många medarbetare känner sig utsatta.”
Försäkringskassan och regeringen medger inte någon skuld i att förtroendet för myndigheten har sjunkit. De upphöjer istället sin egen förträfflighet och lägger skulden på andra. Ofta på oss sjuka som inte förstår, som klagar i onödan och som försöker tillskaffa oss sådant som vi inte har rätt till enligt reglerna. Samtidigt blir många av de sjuka så respektlöst bemötta i hanteringen av sina sjukförsäkringsärenden att de går under.
Hur ska vi kunna ha förtroende för en myndighet som säger en sak men gör en annan? Som lovar trygghet men genom sitt handlande kastar ut människor i en ännu större otrygghet än sjukdomen innebär. Hur ska vi kunna lita på någon som ifrågasätter vår verklighetsuppfattning? Som ifrågasätter våra läkare? Hur ska tilliten till Försäkringskassan kunna växa när de så tydligt markerar att de inte alls litar på oss? När de behandlar oss som att vi utnyttjar systemet?
Den nya generaldirektören Nils Öberg säger att det inte går att öka förtroendet för Försäkringskassan utan att människor har respekt för de som arbetar där. Att det ena är en nödvändig förutsättning för det andra. Och slår fast att de måste bli bättre på att kräva respekt. Men ett ökat förtroende kräver i mina ögon att regeringen, Försäkringskassans ledning och medarbetare först idkar någon form av självkritik, och sedan tar på sig ansvaret för det de själva gjort för att minska förtroendet.
Inom mig gnager känslan av att generaldirektören menar att det är vi som protesterar mot Försäkringskassans hantering av våra sjukpenningärenden är respektlösa. Att vi är de som hotar och hatar. Trakasserar medarbetarna på myndigheten. Att de förfäntar sig att vi ska hålla käft och acceptera de beslut myndigheten tar. Och vara tacksamma över den starka välfärdsstat vi har.
Men de kan inte få vår respekt förrän vi blir behandlade med respekt. Respekt är ingenting man kräver, det är något man förtjänar. Och tillit kan aldrig skapas av fruktan.
Pressmeddelande från regeringen
Här finns pressträffen att se till den 8/5-19
Länk till artikel av Strandhäll i Aftonbladet
BIld av mohamed Hassan från Pixabay
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Du är bäst! Spot On!
Visst får man dela till sin Facebook? Isf vill jag dela!
GillaGilla
Tack! Dela på. Ju fler som läser desto bättre. Inlägget finns på bloggens facebooksida om du vill dela därifrån – annars kan du ju länka hit.
GillaGilla
❤️
GillaGilla
❤
GillaGilla