Inom mig bär jag en rädsla för att inte bli trodd när jag berättar om vad jag varit med om.
Inte för att människor runt mig ska tänka att jag ljuger eller hittar på. Utan för att bli betraktad som någon som tappat greppet. Som mist verklighetsförankringen. Att de ska börja se mig som en besatt rättshaverist. Som protesterar mot allt, utan saklig grund.
Att mina samtidiga problem med Försäkringskassan, vården och arbetsgivaren ska ses som bevis för att det i själva verket är jag som är problemet. Att människor runt mig ska bedöma att institutionernas beslut har högre bevisvärde än mina ord. Och se ner på mig.
Om jag inte visste att min man har insyn i alla delar, och att det är han som de senaste åren tvingats sköta alla kontakter – hade jag nog trott det själv. Att jag var problemet. Den som tappat greppet. Protesterade utan grund. Problem uppdiktade av en sjuk hjärna.
Försäkringskassans bedömningar antyder det. Deras utredningar och beslut är en enda härva av försök att förneka min verklighet. Fulla av misstolkningar och manipulerade fakta. Kränkande formuleringar. Antydanden om att jag själv gör mig sjuk. Att jag valt detta.
Det är som att vara med i en sån där osannolik film där du blir ditsatt för mord, men är oskyldig. Där allt förvandlas till en desperat jakt efter bevis på motsatsen. För att rentvå ditt namn. För att få upprättelse. Där omgivningen vänds emot dig. Och du inte kan lita på någon.
Jag kan känna igen desperationen. Men också känslan av att vilja ge upp. Inte för att de har rätt om mig, utan för att jakten efter bevis kostar så mycket. Men framför allt kan jag känna igen behovet av att få upprättelse. Av att hela världen ska få veta att jag är utan skuld.
Nu står jag ju inte anklagad för något brott. Så jämförelsen är rätt absurd. Men jag tror tyvärr inte jag är ensam om känslan av att sitta på de anklagades bänk. Trots att det är sjuka vi är, inte brottslingar. För vi anses friska och fullt arbetsföra ända till motsatsen bevisats.
Problemet är att Försäkringskassan dels kräver bevis som inte existerar, men också manipulerar och avfärdar de bevis som faktiskt finns. Mitt eget vittnesmål kastas i papperskorgen. Kallas subjektivt och otillförlitligt. Så min rädsla för att inte bli trodd är välgrundad.
Ankrad i Försäkringskassans hantering av min situation.
BIld av Ichigo121212 från Pixabay
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
The ME Inquiry Report 
Min 17-åriga son har neuroinflammation (PANS). Han är helt beroende av mig 24/7. Jag nekas VAB för allvarligt sjukt barn och efter gårdagens samtal med handläggaren på FK så infann sig känslan ”Det kanske är girigt av mig, jag får ju trots allt lite vårdbidrag.” Men vårdbidraget är ju beräknat utifrån att sonen gick i skolan vilket han inte gör nu.
Det är så jävla absurt, handläggaren menade att jag kunde få VAB (barn 16-21 år med funktionsnedsättning, max 120 dagar) för att sonen hostat, om jag bara kunde skaffa läkarintyg. Ta med sonen till VC där det kryllar av bakterier/virus som kan trigga igång ett skov, skulle inte tro det.
GillaGilla
❤
GillaGilla
Du är ju implicit anklagad för att ljuga, luras, bedra och försöka tillskansa dig pengar som inte är dina. Det är väl så nära stöld man kan anklagas för utan att de säger själva ordet. Och allt du har gjort är att bli sjuk. Jag erkänner att jag inte är så godhjärtad att jag inte önskar dem ME.
GillaGilla
❤
GillaGilla
Vilken läkare som skriver intyg har någonsin sett sin patient på dess arbetsplats eller för den delen i hemmet? Det är nog väldigt få om dom alls existerar?
Kräver man att få komma till en sån arbetsförmågeutredning vet jag dom svarat på Försäkringskassan att finns inga objektiva fynd eller ny medicinsk information som stödjer en sån utredning.
På det dömer dom utan att inse att intygande läkare är densamme som skrivit den försäkringsmedicinska beslutsstödet hos Socialstyrelsen.
Men….den sista handläggaren jag hade att göra med i ett sjukpenningärende får jag för mig att hon ville hjälpa på en lite annorlunda sätt (just därför att situationen är just så jag beskriver ovan) även hon kommenterade att vid omprövningen kan ett sånt faktum bli vägledande och få myndigheten att se sin egen orimlighet.
.
Allt fler individer rapporterar om att den känns surrealistiskt det som pågår i vår välfärdsstat.
Vi får hoppas att vi inom en inte alltför avlägsen framtid får en förklaring till varför det ser ut som det gör och tillsvidare måste vi vara starkare än nånsin genom att inte ge upp, omän det ter sig som omöjligt att finna kraften att hålla ut.
Alla är inte lika lyckligt lottade som har en livskamrat i kampen som följer, stöttar och engagerar sig. Väldigt många står också ensamma och hur dom bär sig åt för att inte välja att avsluta sina liv är också så viktiga att komma ihåg då mänskliga relationer är livsviktigt för oss alla.
Tack än en gång för det du gör det kommer att hjälpa många många människor.
❤️
GillaGilla
❤
GillaGilla