Det har gjorts stor affär av en ny dom i veckan. Målet som avgjordes i Kammarrätten handlar om Försäkringskassans obevekliga krav kring att en sjuk måste uppvisa ”objektiva fynd” för att få sjukpenning.
Objektiva fynd handlar alltså om det som går att mäta och se vid en sjukdom tex genom röntgen och blodprov. Det är Försäkringskassans allmänna ombud som drivit fallet för att få fram en vägledande dom. Det allmänna ombudet (som utses av regeringen och har en självständig position) har möjlighet att överklaga Försäkringskassans beslut i förvaltningsdomstolarna för att försöka få fram vägledande domar.
Men vad är egentligen en vägledande dom?
”Ett inom juridiken vanligt begrepp som innebär att tidigare dom, beslut eller utslag i en domstol fungerar som regel eller vägledning i senare inträffade mål eller ärenden med likartade omständigheter.” (Wikipedia)
”Ett tidigare domstolsavgörande som bör följas. I svensk rätt är en domstol inte formellt bunden av tidigare domstolsbeslut, varken i lägre eller högre instans. Det är dock sällsynt att en domstol frångår tidigare praxis, särskilt om denna slagits fast i högsta instans.” (lagen.nu)
I den nya domen konstaterar Kammarrätten:
”Vissa sjukdomar låter sig endast med svårighet fastställas objektivt. När det exempelvis gäller de psykiatriska diagnoserna finns sällan några objektiva undersökningsfynd. Bedömningen av funktionsnedsättningen måste i dessa fall i huvudsak grunda sig på den försäkrades egna uppgifter. Patientens egen berättelse om symtomen tillsammans med beskrivningen av dennes hälsotillstånd i de medicinska utlåtandena är då av särskild betydelse. Det måste göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter där även svårighetsgraden av sjukdomen ska beaktas. Enbart den omständigheten att det saknas objektiva undersökningsfynd kan inte tillmätas en avgörande betydelse.”
Vi låter några röster kommentera domen:
”Ruth Mannelqvist, professor i juridik vid Umeå universitet, menar att det domen kommer fram till innebär lägre beviskrav för den enskilde som ansöker om sjukpenning. Då skulle Försäkringskassan i högre utsträckning behöva lita på sjukskrivande läkares bedömningar. – Om domen står sig kommer den att få ganska stor betydelse eftersom man under lång tid har åberopat krav på objektiva fynd för rätt till sjukpenning. Om man slopar det kravet är det ett fantastiskt fall framåt, säger Ruth Mannelqvist.” (Dagens Arena 10/6-19)
”Det kom en dom så sent som för en vecka sen som det allmänna ombudet på Försäkringskassan hade då drivit till Kammarrätt, som handlade just om det här med objektiva undersökningsfynd vid depression. Som pekade just på att: Nä, man ska se till helheten, man kan inte bara plocka ut en liten del när man fattar dom här besluten. Och det ska bli väldigt intressant att se hur den domen nu möjligtvis kommer att påverka.” (Annika Strandhäll, Aktuellt 13/6-19)
”Mikael Westberg, Försäkringskassans rättschef, skriver i ett svar till Ekot att domen tydligt pekar på vikten av en samlad bedömning, men att de får återkomma med hur domen påverkar handläggningen.” (Sveriges Radio 10/6-19)
Om Försäkringskassan kommer låta domen påverka sin handläggning eller ej återstår alltså att se. Vi får hoppas att det inte blir som med domen om ”normalt förekommande arbete” som föll i Högsta Förvaltningsdomstolen 2018. Där fick Försäkringskassan skarp kritik för sin handläggning, men de viftade bara undan den med att de redan arbetar så. Typ.
Men det är det något som rimmar väldigt illa i rapporteringen kring den aktuella domen om objektiva fynd. Något saknas. För detta är nämligen inte alls det första avgörandet i domstol kring objektiva fynd som de flesta verkar tro. Inte ens första ärendet som avgörs i Kammarrätten.
Enligt min jurist Erik Ward är avgöranden från Kammarrätterna vägledande så länge inte Högsta Förvaltningsdomstolen sagt något annat, och när det gäller objektiva fynd verkar den högsta instans som dömt vara Kammarrätten. Så frågan är varför just detta fall skulle få en större tyngd än de tidigare domarna som finns? Beror det på att det allmänna ombudet är inblandat? Det vore märkligt om det hade en avgörande betydelse, för det är ju inte Försäkringskassans allmänna ombud som avgör vilka domar som ska vara vägledande utan domstolarna.
Jag bad vid ett tidigare tillfälle vår jurist om hjälp kring vilka vägledande domar som finns gällande objektiva fynd. Så här skriver han i ett dokument han sammanställt:
”Det finns ett dokument som utgavs av Socialförsäkringsutredningen 2005 nr 7 där det fastslås att det inte krävs några objektiva fynd för att ersättning ska kunna beviljas. Detta har sedan fastställts av ett flertal domar från högre instans. På sidorna 45 – 46 framgår att det på det principiella planet inte förefaller finnas något tvivel om att medicinskt oförklarade symtom i dag försäkringsrättsligt klassas som sjukdom. Det behövs inga objektiva undersökningsfynd eller klara idéer om symtomens orsak för att någon som t.ex. lider av värk skall betraktas som sjuk. Sett ur försäkringens syfte är detta också rimligt – samma värk är lika skadlig för arbetsförmågan oavsett om orsaken kan klarläggas eller inte.”
I dokumentet jag fick finns domar sedan långt tillbaka. Så här skrev exempelvis Kammarrätten i Jönköping 2012-11-05 i mål nr 3350-2011 och 3351-2011:
”Avsaknaden av objektiva fynd bör inte tillmätas avgörande betydelse, eftersom många sjukdomar inte låter sig påvisas objektivt.”
Utöver detta finns det en passus i Försäkringskassans egen vägledning som slår fast att objektiva fynd inte är ett absolut krav för att få sjukpenning. Däremot poängteras det att ”bedömningen så långt möjligt och rimligt ska utgå från objektiva fynd, tester och observationer.” (Domsnytt 2016:013). I bedömningen av rätten till sjukpenning borde alltså handläggaren ta ställning till om det verkligen är möjligt och rimligt att ställa krav på objektiva fynd i läkarintyget.
Under lång tid har det alltså funnits både vägledande domar och intern vägledning i denna fråga. Ändå har Försäkringskassan valt att strunta i detta och fortsatt avslå med hänvisning till att det saknas objektiva fynd.
Min handläggare, hens chef och den kvalitetsansvarige på mitt lokala Försäkringskassekontor hävdade i sten att de hade fått nya riktlinjer i slutet på 2016, som sa att objektiva fynd var ett absolut krav för att beviljas sjukpenning. Oavsett diagnos. Redan då vi begärde omprövning i det första ärendet hänvisade vi därför till såväl vägledande Kammarrättsdomar som Försäkringskassans egen vägledning. Detta var sommaren 2017. Men Försäkringskassans omprövningsenhet stod fast vid avslaget vilket tvingade oss överklaga till Förvaltningsrätten och genomgå en två år lång rättsprocess. Domen mynnade ut i att Förvaltningsrätten gav oss rätt på alla punkter, vilket Försäkringskassan accepterade. Märkligt nog fortsätter de att avslå efterkommande ärenden på grund av att det saknas objektiva fynd.
Så här låter Förvaltningsrättens bedömning i mitt ärende:
”Utredningen i målen visar att (mitt namn) har omfattande sjukdomssymtom som medför betydande begränsningar av hennes arbetsförmåga. Vid bedömningen av om arbetsförmågan är nedsatt till följd av ett sådant sjukdomstillstånd som det är fråga om i målet kan det vara svårt att objektivt medicinskt verifiera graden av eventuell arbetsförmåga. Enbart den omständigheten att det finns få objektiva fynd medför emellertid inte att den enskilde saknar rätt till ersättning. Även den övriga utredningen måste beaktas vid bedömningen.”
Om vi jämför Förvaltningsrättens motivering i mitt fall med Kammarrättsdomarna från 2012 och 2019 är innebörden närmast identisk. Men i mitt och många andras fall fortsätter Försäkringskassan ändå att avslå med hänvisning till att det saknas bevis för nedsatt arbetsförmåga. Trots domar. Trots vägledning. In absurdum. Hur rättssäkert är det?
Och jag kan inte låta bli att undra hur mycket det egentligen ska krävas för att Försäkringskassan ska förmås att följa gällande rätt.
Torsdagen den 13/6-19 ägnade SVT sjukförsäkringen och de ökade avslagen tid i varje nyhetssändning. Försäkringskassan vägrade (som vanligt) att delta men skickade med en skriftlig hälsning. I ljuset av människors berättelser om hur de behandlats av Försäkringskassan och det jag berättat i detta inlägg blir det hela ganska absurt:
”Om vi har gjort fel i vår handläggning och bedömning ska det självklart rättas till så fort som möjligt. Man ska kunna lita på att Försäkringskassan sköter ens ärende och myndighetsuppdrag på ett professionellt sätt.”
Erik Ward om de fall där Försäkringskassan fortsätter att avslå trots tidigare dom: Försäkringskassan gör sig skyldig till domstolstrots
Bild från Pixabay
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Hmmmm…. väldigt märkligt…. för den sjukdom jag har, Parkinson, finns heller inga blodprover eller andra ”objektiva mått” som kan användas för att ställa diagnos eller mäta svårighetsgrad. För oss med Parkinson kan sjukskrivningsprocessen ibland krångla lite men det är inte särskilt vanligt att våra läkares ord och vår egen upplevelse helt ifrågasätts.
GillaGillad av 1 person
❤
GillaGilla