I några inlägg framöver har jag bestämt mig för att låna ut min blogg till några medsjuka. Målet är att ni ska få höra flera olika berättelser om vad den hysteriska bevisjakten åt Försäkringskassan kan innebära. Längst ner i inlägget finns en länk med information om hur du kan göra om du vill dela din berättelse.

Först ut är en 48-årig kvinna med Myalgisk Encefalomyelit (ME):

Jag blev tvingad till att genomföra en AFU av Försäkringskassan. Om jag inte gick med på det på exakt de datum de gett mig, med bara en veckas förvarning, skulle de direkt dra in min sjukpenning.

Det var en svår vecka för min man att kunna vara ledig så mycket, för att köra mig till sjukhuset där AFU skulle genomföras och skjutsa mig i rullstol där inne i de långa korridorerna och stötta mig och skrapa ihop resterna av mig efter alla tre dagarna. Vår hund hade en tid hos veterinären och vi hade en träff med AT och Hjälpmedelscentralen för att jag skulle få en elrullstol, inbokat sedan länge och svårt att boka om. Det struntade Försäkringskassan fullständigt i förstås.

Vi funderade på om det var nu det var dags att säga tack men nej tack, vi kliver av den hysteriska beviskarusellen, kafkalabyrinten och skiter i era jävla pengar!

Min man sa att det skulle så klart bli lite svårare för oss, men det skulle gå att leva på en lön. Det gjorde både hans och mina föräldrar när vi var små. Han sa att det är inte värt det om du blir ännu sämre. Jag höll med honom, hälsan borde ju komma först. Mina föräldrar och systrar sa, men det här är väl bra ändå, nu får de ju se svart på vitt hur sjuk du är!

Men jag, som har många ME-sjuka vänner i grupper på Facebook och i patientföreningen, visste bättre. Det är inte säkert att det verkligen framgår i en AFU hur sjuk jag verkligen är och om det framgår så behöver inte Försäkringskassan bry sig om det resultatet, trots att jag blivit tvingad till att delta, fått svåra symtom efteråt och ev. även blivit permanent försämrad och trots att de betalat många tusenlappar för den här utredningen. Nä, men det kan ju inte vara möjligt, sa mina nära och kära?

Jag gick med på att göra denna AFU bara för att jag inte kunde stå ut med att ”frivilligt” avsäga mig min rätt till sjukpenning eller helst sjukersättning som jag betalat in skatt till under hela min tid som yrkesarbetande. Jag ville inte bli försörjd av och ännu mer helt i beroendeställning till min man. Jag som utbildat mig i åratal, jag som varit aktiv i ungdomspolitiken, fackligt aktiv och självklart är feminist!

AFU:n genomfördes av människor som inte hade kunskap om, eller inte ens trodde på att min sjukdom ME fanns. Sammanfattningen som läkaren gjorde visade ändå att jag absolut inte fick belastas mer än jag redan gjort. Hon rekommenderade sjukersättning, med andra ord sjukpension. Försäkringskassan sa: Du är 100% arbetsför från och med måndag x/x. Inom ett lättare arbete där du inte behöver stå och gå så mycket och inte fatta egna beslut, där du kan gå ifrån och vila när du behöver och där du inte utsätts för stress.

I över ett år nu har jag varit utan sjukpenning. Mitt ärende angående sjukersättning har väntat i nästan 2 år på att tas upp i Förvaltningsrätten.

I detta inlägg finns mer bakgrund till #bevisjakten och information om hur du kan dela din berättelse

Här kan du läsa mer om Myalgisk Encefalomyelit

Fler inlägg om PEM

Fler inlägg om Försäkringskafka

BIld av Gerd Altmann från Pixabay

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.