Okunniga patienter eller ont om personal?

Texten jag skrev om hierarkier, där jag bland annat pratar om hur välfärdens mottagare görs till hackkycklingar i diskussionen och delges skuld för personalens dåliga arbetsmiljö, känns väldigt aktuell då jag läser Lisa Magnussons ledartext i DN den 10/8-19.

Magnusson går all in och likställer begreppet ”för lite personal” med ”för många patienter”. Hon efterlyser en ”intensiv folkbildande kampanj” så folk fattar att det är olämpligt att åka till akuten med banala åkommor som ”solsveda, halsont och svullna tår”. Hon beskriver hur den skickliga personalen på akuten ”ansätts av patienter som inte behöver dem”. som ”stjäl tid och kraft från personer i verklig nöd”.

Eftersom ledarskribenten antyder att akutmottagningarna är överfulla på grund av att människor söker vård i onödan gjorde jag en googlesökning på ”akuten + överfullt” filtrerat på nyhetsartiklar från det senaste året. Jag hittar faktiskt inte en enda artikel som handlar om att patienter söker vård på akuten i onödan. Däremot handlar artiklarna återkommande om akutmottagningar som fylls av patienter som bedöms behöva inläggning men får stanna på akuten i väntan på plats på en avdelning. Bristen på vårdplatser gör att akutmottagningens personal får vårda de patienter som väntar på inläggning samtidigt som de tar emot nya patienter. Det finns också artiklar som visar på att det finns tillfällen när inflödet av patienter är högre än annars, exempelvis när säsongsinfluensan härjar som värst. Men det övervägande problemet verkar vara underbemanning, både på akutmottagningarna och på avdelningarna som ska ta emot patienterna i nästa steg.

Jag har samlat ett antal citat från årsaktuella artiklar så ni själv kan bilda er en uppfattning:

”Anledningen till att patienter blir kvar på akuten beror på att det är ont om plats på de olika avdelningarna.” (HD februari -19)

”Problemet med den överfulla akutmottagningen har pågått sedan i höstas. Eftersom det saknas vårdplatser blir inläggningsklara patienter kvar på akuten. 24 timmar är inte ovanligt, men upp mot 30 timmar förekommer också./…/Bristen på vårdplatser beror på brist på personal – eller personalflykt, som Gry Östling kallar det.” (KA mars -19)

”Förutom att det saknas fysisk plats för patienterna så finns det heller inte utrymme för att kunna ge omvårdnad, inte tillräckligt många toaletter, ingen mat att värma eller ett tillräckligt stort utbud av läkemedel som krävs för att vårda inneliggande patienter. Sedan årsskiftet har problemet eskalerat, genom att ett större antal patienter än tidigare blir kvar varje dygn i väntan på vårdplats.” (SVT mars -19)

”Det har förekommit att upp till 25 patienter legat i korridorerna på akuten och väntat på vårdplats på morgonen, och att ambulanserna inte har kunnat lämna av sina patienter. Det är mycket allvarligt. Vad skulle hända om det sker en stor olycka?/…/Hon anser inte minst att vårdplatser på Akademiska sjukhuset måste öppnas på en gång, att förbud införs mot att vårda patienter med beslut om inläggning i akutmottagningens lokaler, samt att sjukhusets uppdrag anpassas till resurserna.” (Sjukhusläkaren maj -19)

”Patienter har under året fått trängas i korridorerna i uppåt 30 timmar i väntan på inläggning./…/Arbetsmiljön på mottagningen uppges vara så pass allvarlig att läkarna inte hinner gå på rast, och att det händer att läkarna inte har tid att gå på toaletten, skriver Läkartidningen.” (Dagens Medicin maj -19)

”Den kvällen och natten var personalen på akutmottagningen hårt belastad av en överfull avdelning – så fort en åtgärd sattes in för en patient kom det in nya som skulle tas omhand. Därför var det svårt för personal att hinna följa upp åtgärderna för varje patient.” (Lund lokaltidningen juli -19)

”Att det är tryck och flöde på akuten, så är det, men finns det tillräckligt med vårdplatser så brukar det lösa sig.” (SVD juli-19)

”Den rådande situationen beror främst på att patienter bli kvar på akuten i väntan på att läggas in på andra avdelningar, säger biträdande sjukhusdirektör Marianne van Rooijen. Vad beror det på? – Bristen på sjuksköterskor. Vi kan inte ha vårdplatser öppna om det saknas personal.” (SVT juli -19)

”Patienter i korridorer och skrymslen. Dygnslånga väntetider på akuten. Skriande vårdplatsbrist. Sjuksköterskor som inte hinner äta och jobbar i över ett dygn./…/Enligt kartläggning Dagens Medicin gjort ska 3 000 vårdplatser, nästan var femte, hållas stängda i sommar./…/Sjukhuset har stängt var fjärde vårdplats, vilket gör att patienter får vänta längre på akuten. Dagligen har de även haft 40 till 50 patienter som måste ligga på fel vårdavdelning. – Pressen på akuten har varit konstant. Vi har dagligen haft långa väntetider som tolv timmar. När det finns för få vårdplatser så stasar det på akuten, säger Claes Juhlin.” (Expressen augusti -19)

Men problemet är mer komplext än så, det handlar inte bara om för få vårdplatser för inneliggande patienter. Jag hittade en intressant artikel i tidningen Sjukhusläkaren från juni 2018 som handlar om ett nytt hänvisningsstöd för akutmottagningarna i Stockholmsregionen. Enligt hänvisningsstödet ska akutmottagningarna inte längre ta emot patienter som inte uppfyller kriterierna för akutvård utan hänvisa dem vidare till annan vård. Stödet ska hjälpa personalen att ta emot rätt patienter och hänvisa icke akuta fall vidare.

”Jag håller med om att det är en svår uppgift. Tidigare var sådana hänvisningar mer av en möjlighet, nu är det mer stringent och något som ska göras. Då vet man som patient att har man exempelvis nageltrång, bör man inte söka akutmottagningen. Som personal kan det bli jobbigt, därför kan det vara nära till hands att du ändå tar emot patienten och hjälper till. Men då har du på något sätt ruinerat hela idén om konsekvent hänvisning till rätt vårdform, säger Jörgen Sälde.”

Jag förstår det som att akutmottagningarna hittills har hanterat ärenden väldigt olika och att personalen därför själv bidragit med en otydlighet kring vad som är godtagbara anledningar att söka akutvård genom att ändå ta emot patienter som borde behandlas på en annan vårdnivå. Flera anledningar till att man gör så uppges i artikeln. Dels handlar det om en komplex organisation där ansvarsfördelningen inte alltid är tydlig mellan exempelvis akutmottagning och närakut. Dels kan tillstånden i sig själva vara otydliga vilket gör hänvisningen svår ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Men också resursbrist i primärvården tas upp som en anledning till att det blir svårt att neka patienter att vård på akuten:

”En del patienter som kommer till akuten kan ha ringt vårdcentralerna på morgonen och fått svaret att de får en tid först om tre veckor. Så kommer de hit och säger att de är desperata och vill ha hjälp./…/Det finns alltid marginal för speciallösningar för utsatta patienter. Problemet är bara att vi gör speciallösningar för nästan alla patienter.”

För att återgå till Magnussons ledartext så undrar jag om det verkligen stämmer att akutmottagningarna överhopas av personer ”solsveda, halsont och svullna tår”? I artiklarna jag har läst har personalen larmat om en ohållbar situation på grund av helt andra anledningar. Det verkliga problemet verkar ju snarare handla om att personalen får vårda personer som bedöms ha behov av sjukhusvård på akutmottagningen för att det konstant saknas personal på vårdavdelningarna. För platsbristen man talar om betyder nämligen inte att sjukhuset har brist på utrymme eller sängar – utan att det är brist på personer som kan vårda patienterna. Akuten kan med andra ord vara överfull samtidigt som sängar och rum i andra delar av sjukhuset står tomma. Om det är svårt att få tag på personal eller om det är besparingar som gör att tjänster dragits in framgår dock inte i artiklarna jag läst, utöver en artikel som pratar om personalflykt.

Det är viktigt talar klarspråk när vi beskriver ett problem. För med bristfälliga beskrivningar eller rena omskrivningar ökar risken att vi försöker lösa problemet på fel sätt. Att välja att prata om personalbrist är därför bättre än att prata om brist på vårdplatser, och det går verkligen inte bara att byta ut ”för lite personal” mot ”för många patienter” rakt av som Magnusson väljer att göra. Det är att förvränga verkligheten och antyda att dagens situation är de sjukas fel. Att låta påskina att överfulla akutmottagningar beror på att människor söker vård i onödan är både felaktigt och oansvarigt. Och det befäster det falska narrativet om den okunnige sjuke. Den som inte förstår, saknar kunskap, misstolkar och missbrukar. Fördomarna som påstår att sjuka försöker mygla till sig saker de inte har rätt till. Som så ofta används för att trycka ner och tysta en redan utsatt grupp.

Självklart är det viktigt att människor förstår när det är lämpligt att avstå att söka akutsjukvård. Men när det gäller väntetiderna och de dåliga arbetsförhållandena på akuten vore det av större vikt att Magnusson använder sin plattform till att ifrågasätta det rimliga i att det uppenbart finns både rum och sängar som står tomma samtidigt som akutmottagningarna svämmar över av patienter i behov av vård. För problemet med överfulla akutmottagningar verkar ju i högre grad bero på att det finns för lite personal relaterat till antalet patienter än att folk söker vård i onödan.

Något som borde medföra en större risk för att människor i ”verklig nöd” blir utan vård.

---

BIld av Polly Guimaraes från Pixabay