Skrota gärna ”den danska modellen” – tack!

Vid Helsinki University Hospital i Finland har det nyligen öppnat en klinik för personer med ME. Så bra! kan man ju tänka, eftersom vården i Finland är om möjligt ännu mer eftersatt än i Sverige.

Problemet är att man valt att helt se förbi den biomedicinska forskningen och gå emot WHO för att i stället implementera det man kallar ”den danska modellen”. Det innebär att man nu klassificerar ME som en ”functional disorder”. Det betyder kort sagt att ME-symtomen inte ses som tecken på sjukdom på grund av att det saknas medicinska biomarkörer. I stället menar man att det handlar om felaktiga tankemönster som ska behandlas med kognitiv beteendeterapi (KBT) och graderad träning (GET). Ironiskt nog valde Danmark själva tidigare i år att inte längre inkludera ME i detta synsätt utan man går numera på WHO och den biomedicinska forskningens linje.  Edit: Ironiskt nog valde Danmark själva att tidigare i år ta ett steg mot att överge detta synsätt, för att följa WHO och den biomedicinska forskningens linje, men det är lång väg kvar innan man nått ända fram.

Redan 2015 kom en konsensusrapport från Amerikanska vetenskapsakademien där man efter att ha granskat tusentals vetenskapliga studier slår fast att ”ME/CFS is a serious, chronic, complex, and systemic disease that frequently and dramatically limits the activities of affected patients. In its most severe form, this disease can consume the lives of those whom it afflicts.”

Konsekvenserna av Finlands vägval är horribla! Man har nu börjat tvångsomhänderta personer med ME – både barn och vuxna – eftersom man anser att de inte förstår sitt eget bästa. Det kommer rapporter om att ME-sjuka barn med poliseskort separeras från sina föräldrar, och att föräldrar anklagas för att göra sina barn sjuka.

Samma tillvägagångssätt har också förekommit i Danmark och tvångsvården för ”funktionella lidelser” innebär kort sagt att man försöker ”omprogrammera” ME-sjukas tankar om sin sjukdom. Under tvång och hot utsätter man ME-sjuka för det som vi numera både forsknings- och erfarenhetsmässigt vet gör sjukdomen värre – ökad aktivitet – med konsekvensen att sjukdomen naturligtvis förvärras kraftigt. Ett känt Danskt exempel är Karina Hansen som du kan läsa mer om här.

Det gör fruktansvärt ont att läsa om det som händer i Finland nu. Jag lider med mina MEdsjuka. Och det gör mig livrädd. För det finns ingenting som säger att inte samma sak kan hända i Sverige. För tyvärr är ”den danska modellen” mycket attraktiv ur en ekonomisk synpunkt. Om dina symtom inte beror på sjukdom utan på att du tänker fel är det lätt att hävda att du inte ska ha någon vård, sjukpenning eller hjälpmedel. För att inte förstärka sjukdomsbeteendet.

Och blir du inte ”frisk” är det ditt eget fel.

Det är bara jämföra med förslagen i moderaternas skuggbudget som de räknar med att spara 10 miljarder på:

”De vill sänka taket i sjukförsäkringen, och införa en extra karensdag den 15:e dagen av en sjukdom. Man vill också skärpa kraven för den som ska få sjukersättning, det som tidigare kallades förtidspension. Målet är, enligt skuggbudgeten att ”stärka incitamenten att komma tillbaka till arbete tidigare än i dag.””

Vi har redan sett att sådant här inte nödvändigtvis leder till friskare invånare men däremot att kraven för vad som räknas som giltig sjukdom omdefinieras. Och vi är idag redan mitt uppe i en sjukförsäkringskatastrof där människor med sjukdomar som saknar objektiva fynd i hög grad exkluderas.

Denna syn på människor som saknar arbetsförmåga – som man anser bryter samhällskontraktet – tillsammans med sådant som nu händer i vårt grannland är en mycket otäck kombination.

---

På bloggen Pace-granskaren kan du läsa mer om Försäkringsindustrins inblandning i KBT/GET för ME, och synen på ME som ett tankefel.

Läs mer om konsekvenserna av ansträngning vid ME och vad forskningen visar i detta inlägg