Sex år godkänd sjukskrivning. Nu avslag på sjätte sjukskrivningsperioden i rad. Here we go again…det tar visst aldrig slut.

”Det beskrivs omfattande funktionsnedsättningar men få undersökningsfynd”

Fyra ärenden vunna i förvaltningsrätten, ett på vänt. Försäkringskassan bryr sig inte om domstolen utan fortsätter avslå med samma argument som rätten hävdar är felaktigt. Rättssäkert?

Är väl inte så förvånad. Var beredd på avslag igen (eller detta är ”bara” första varningen men den brukar aldrig ändras). Men ändå. Så less. På osäker ekonomi, förnedrande bedömningar och Försäkringskassans arrogans. Hur många år ska de få hålla på?

Snart tre år nu sedan första varslet kom. Fattar ni! TRE år av konstant ovisshet. Tre år utan inkomst. Tre år av Försäkringskassans nedvärderande och kränkande ifrågasättande. Tre år av överlappande processande med ärenden på olika nivåer. Det tär.

Känner att jag blivit blasé för att överleva. För att inte gå under av den extra belastning avslagen innebär. Men något som gör mig stressad är att omvärlden inte verkar bry sig ett skit. Blasé för att det inte är något att bry sig om. Typ.

Jag behöver inte människor som blir bestörta på grund av min situation, som tycker synd om oss sjuka. Friska människor behöver bli bestörta över att systemet inte fungerar, över det som potentiellt kan bli ens egen situation. Och agera för en förändring nu direkt!

Jag jagar inte efter sympati eller tröst – jag vill se solidaritet och förändring från människor som inte tänker ”det kan aldrig hända mig”…

Här kan du läsa mer av vad jag skrivit om sjukförsäkringen

BIld av OpenClipart-Vectors från Pixabay

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.