Om jag får veta att någon har tappat förtroendet för mig är min första fråga: Vad har jag gjort för fel? Att granska mig själv. Inte att genast vända det mot den som tappat tilliten…
Försäkringskassan gör tvärt om. Hävdar sin ofelbarhet gång på gång och lägger över skulden för brister i förtroendet på de som uttrycker den. Den nya generaldirektören är inget undantag.
När han tillsattes höll han ett tal, och efteråt skrev jag så här:
”Den nya generaldirektören Nils Öberg säger att det inte går att öka förtroendet för Försäkringskassan utan att människor har respekt för de som arbetar där. Att det ena är en nödvändig förutsättning för det andra. Och slår fast att de måste bli bättre på att kräva respekt. Men ett ökat förtroende kräver i mina ögon att regeringen, Försäkringskassans ledning och medarbetare först idkar någon form av självkritik, och sedan tar på sig ansvaret för det de själva gjort för att minska förtroendet.”
Efter detta har det varit tyst både om och från honom. Men nu uttalar han sig i en ny TT-artikel i Svenska Dagbladet. De skriver:
”Han pratar mycket om respekt och förtroende – Försäkringskassan ska upp från platsen långt ner i tabellen över allmänhetens förtroende för, och uppfattning om, myndigheter.”
Vad är det då han tar upp? Hur ska Försäkringskassan vända trenden? Kan vi se någon glimt av självkritik?
Jo. För det första måste man få vården att respektera Försäkringskassan och sluta kritisera dem offentligt:
”Finns det inte det förtroende och respekt mellan, till exempel, Försäkringskassan, vården och läkarkåren blir allt mycket svårare. – Om vi i olika sammanhang får väldigt mycket kritik från den delen av samhället kommer vi att ha väldigt svårt att bygga förtroende.”
För det andra måste sjuka människor tagga ner och ha realistiska förväntningar på socialförsäkringen:
”Det missnöje som finns bland människor om Försäkringskassan tror Öberg delvis har att göra med att det finns förväntningar på socialförsäkringen som inte stämmer. Det ger besvikelse.”
Och för de tredje måste man stoppa alla fuskare:
”Mer måste också göras för att stoppa avancerade försök att lura myndigheten och samhället på pengar./../rättsväsendet översvämmas av bedrägeribrott…”
Inte ett ord av självkritik. Inte ett ord om att Försäkringskassan själva eller de regler de har att förhålla sig till är problematiska. Utan rakt igenom inställningen att det är alla andras fel att människor inte har förtroende för Försäkringskassan. De som kritiserar är dumma och bär skulden.
Detta är nog det närmaste självkritik han kommer:
”Men han säger samtidigt att kraftigt ökade sjukskrivningar och diagnoser för psykisk ohälsa och diffusa sjukdomstillstånd ställer nya krav på myndigheten. Grundkompetensen i myndigheten är väldigt god, men jag tror att vi har ett jobb att göra när det gäller riktigt komplicerade ärenden, säger Öberg, och framhåller att utredningarna är svårare än för 15, 20 år sedan.”
Fast jag vet inte om det är så mycket självkritik egentligen. Det handlar återigen om någon annan. Om att de får mer krävande och komplexa fall än tidigare. Diffusa saker. Som psykisk ohälsa, långvarig smärta eller Myalgisk Encefalomyelit. Sådant som inte går att se på blodprover och röntgen. Sånt folk kan ljuga om.
Det. Är. Alltid. Någon. Annans. Fel.
Förtroendet för Försäkringskassan ska man alltså öka genom att stävja den Felaktiga Kritiken, de Felaktiga Förväntningarna och det Frekventa Fusket.
Fast jag tycker att det vore både mer klädsamt och lämpligt att i första hand fråga sig vad man behöver göra för att leva upp till sin egen vision. Att analysera och förändra det som gör att människor känner otrygghet i mötet med myndigheten – i stället för den trygghet som utlovas.
(Sen, alltså. Detta med fusket och bedrägeriet…är det inte en enorm överdrift att tala om att rättsväsendet översvämmas av bedrägeribrott gällande Försäkringskassan?)
Här kan du läsa om varför jag har tappat allt förtroende för Försäkringskassan
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
The ME Inquiry Report 