Mycket av mitt skrivande under året har handlat om Försäkringskassan (eller Försäkringskafkan som jag kallar dom). Givet omständigheterna är det kanske inte så underligt. Det tar helt enkelt tid att både förstå och bearbeta de senaste årens absurda händelser. Och jag skriver för att reflektera över det som händer mig. Så jag avslutar väl 2019 som jag började det.

Under lång tid har Försäkringskassan bemött min och andras kritik gentemot hur de hanterar sjukförsäkringen genom att agera som att det handlar om missuppfattningar och okunskap. Innehållslösa floskler i offentliga uttalanden och debattartiklar har framställt oss sjuka som bråkiga, okunniga gnällspikar som inte kan ta ett nej. Lagom till jul valde de att ta det hela ett steg längre genom att publicera fyra filmer om vanliga missförstånd gällande sjukpenning.

Filmerna är korta och överdrivet förenklade och om vi ska gå efter språk och uttryckssätt är målgruppen små barn. Syftet verkar vara att framställa sjuka människor som kritiserar sjukförsäkringen som inkompetenta och att invagga övriga samhället i att sjukförsäkringen är trygg och pålitlig. Att all kritik egentligen bygger på banala missförstånd. Filmerna har hittills fått en egen sida på Försäkringskassans webb, de ligger också på Försäkringskassans Youtube-kanal och används i flera annonser på Aftonbladets webbsida.

Jag tänkte försöka bemöta en floskel…förlåt film…i taget.

Missuppfattning 1:

”Jag har hört att de flesta som söker sjukpenning får avslag.”

Försäkringskassan förklarar: ”Nej det är faktiskt så att nästan alla, 97 %, som ansöker om sjukpenning får den beviljad. Och två av tre är också tillbaka på jobbet Inom tre månader.”

Min kommentar: Kritiken mot sjukförsäkringen gäller i första hand de ökade avslagen, framför allt hos den tredjedel som inte kan återgå i arbete inom tre månader, inte totalsumman som får godkänt. Där ser statistiken helt annorlunda ut. Dessutom handlar den kraftigaste kritiken om de orimliga avslagen – det vill säga, vi ifrågasätter om Försäkringskassans verkligen fullföljer uppdraget att ”ge rätt ersättning till rätt person”. Om avslagen är korrekta går inte utvärdera genom att konstatera att de flesta får godkänt.

Missuppfattning 2:

”Jag har fått ett läkarintyg av min läkare och får ändå ingen sjukpenning från Försäkringskassan.”

Försäkringskassan förklarar: ”Det här är ett väldigt vanligt missförstånd där vi helt uppenbart inte har lyckats förklara hur det hela ligger till. Läkarens jobb är att ge patienten bästa tänkbara vård och ge oss en rekommendation. Vårt jobb är att bedöma din rätt till sjukpenning utifrån hur mycket du kan jobba eller inte. Vi tittar på läkarintyget, vilken typ av jobb och vilka arbetsuppgifter du har.”

Min kommentar: Behov av sjukskrivning och rätt till ersättning från sjukförsäkringen är egentligen två skilda saker som bakats ihop till ett i sjukförsäkringen. En person kan behöva vara sjukskriven från sitt arbete (eller från att söka arbete) för att kunna läka eller inte bli sämre. Sjukdom/skada/funktionsnedsättning kan också omöjliggöra eller hindra arbete. Rehabilitering kan omöjliggöras om en person inte samtidigt är sjukskriven från sitt arbete. Sjukskrivning kan alltså vara en del av den bästa tänkbara vård som Försäkringskassan hävdar är läkarens uppgift att ge. En del personer trots behov ändå inte kunna få ersättning från Försäkringskassan på grund av att man inte uppfyller det som krävs vad gäller exempelvis SGI. Men problemet är inte i första hand att folk tror att ett läkarintyg garanterar sjukpenning utan att Försäkringskassan så ofta ratar läkarnas rekommendationer med helt absurda motiveringar.

Missuppfattning 3:

”Försäkringskassan har egna läkare som sätter sig över patientens läkare och avfärdar deras intyg.”

Försäkringskassan förklarar: ”Nej så är det faktiskt inte. Däremot har vi försäkringsmedicinska rådgivare som är utbildade läkare. Deras jobb är att hjälpa våra utredare att tolka läkarintyget när det behövs. Utifrån intyget och annan viktig information som till exempel vilket arbete du har så bedömer och beslutar våra utredare om din sjukpenning.”

Min kommentar: Att Försäkringskassan ratar läkarnas rekommendationer om sjukskrivning och ställer orimliga krav på hur en sjukdom ska kunna bevisas och gör orimliga bedömningar av personens arbetsförmåga som varken är förankrade i medicinsk kunskap, i arbetsmarknadens krav eller i hur sjukdomen påverkar den sjukes vardag – ofta med hänvisning till den försäkringsmedicinska rådgivarens tolkning av läkarintyget – kan mycket lätt uppfattas som att Försäkringskassans läkare och handläggare sätter sig över patientens läkare och avfärdar deras intyg. Den försäkringsmedicinska rådgivarens tolkning bistår ofta handläggaren med absurda motiveringar till att avfärda hela eller delar av behandlande läkares intyg. 

Missuppfattning 4:

”Det gäller att ha tur och få rätt handläggare om du ska få sjukpenning.”

Försäkringskassan förklarar: ”Nej, det har ingen betydelse vilken handläggare du får eller var i landet bor. De beslut vi tar bygger vi på lagen och individuella bedömningar av varje ansökan för ingen person är den andra lik. Vi bedömer hur din sjukdom påverkar just din arbetsförmåga.”

Min kommentar: Vem som får sjukpenning eller inte känns idag väldigt slumpartat då handläggares bedömningar kan skilja sig kraftigt åt mellan olika individer och hos en och samma person. Vissa får helt olika beslut trots likartade sjukdomar och situationer. Andra får plötsligt ett förändrat beslut trots att deras sjukdom och situation inte förändras. Det blir också tydligt att sjukdomar och symtom värderas olika då vissa får godkänt trots undermåliga intyg och andra får avslag trots gedigna intyg från specialist. Så länge systemet känns så ojämlikt är det oundvikligt att människor uppfattar att det är slump eller turen som avgör.

Även om det skulle vara så att Försäkringskassans filmer inte innehåller några sakfel är det oerhört fult att tala om att de bemöter myter och missuppfattningar då det de egentligen håller på med är att undkomma kritik genom att lägga fokus på något annat än det som faktiskt kritiseras. Genom att insinuera att sjuka missuppfattar och inte förstår, och utan att på något sätt granska sig själva i relation till den kritik som ges. Det inger inte förtroende om man säger så. Tyvärr riskerar detta bara att ytterligare förstärka bilden av sjuka som manipulerande fuskare då Försäkringskassan inte medger att något av kritiken från de sjuka är befogad.

Mitt löfte till er inför nästa år är att inte sluta berätta. För även om majoriteten får sjukpenning beviljad och dessutom kan återgå till arbete inom tre månader så finns också vi andra. Vi som på grund av långvarig och kronisk sjukdom inte alls tillfrisknar inom förväntad tid. Som blir beroende av att trygghetssystemen fungerar på lång sikt. Vi som kanske samtidigt tillhör minoriteten som får avslag på sjukpenning, trots att vi är sjuka och har nedsatt arbetsförmåga. Någon måste berätta om vilka svåra konsekvenser Försäkringskassans agerande och systemfelen får i våra liv.

För att fler ska förstå att vår kritik inte härrör från okunskap och missuppfattningar!

Länkar:

Bilden är ett montage av skärmdumpar från Försäkringskassans hemsida, Youtube och annonser.

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.