Vård efter behov…?

Tidigare i år gick debatten om privata sjukvårdsförsäkringar hög efter att DN granskat konsekvenserna av privata sjukvårdsförsäkringar:

”Privata sjukvårdsförsäkringar ska möjliggöra snabbare vård för försäkringstagaren. Men DN kunde i en granskning i december visa att patienter med privata sjukvårdsförsäkringar går före i vårdkön på nio av tio undersökta privata vårdbolag. Något som står i strid med hälso- och sjukvårdslagen, vilken slår fast att den som har det största behovet ska ges företräde. Socialminister Lena Hallengren (S) har låtit Myndigheten för vårdanalys snabbutreda i vilken utsträckning undanträngningar sker till följd av privata försäkringar. Utredningen ska redovisas den 31 mars./…/En kategori som vuxit kraftigt under perioden är så kallade gruppförsäkringar, där fackförbundens försäkringstagare ingår. Bland TCO-förbunden är det fem förbund som erbjuder sina medlemmar att teckna en privat sjukvårdsförsäkring.” (Tidningen Arbetsvärlden 4/2-20)

Varken Vårdförbundet eller Läkarförbundet erbjuder sina medlemmar sjukvårdsförsäkring och Vårdförbundets ordförande Sineva Riberio är starkt kritisk till det som framkommer i DN:s granskning:

”Den visar att man bryter mot vår hälso- och sjukvårdslagstiftning som säger att patienterna med störst behov ska få vård först./…/Som välfärdsfack skulle vi aldrig kunna erbjuda en sådan försäkring. Vi har ett beslut på att vården ska vara gemensamt finansierad med skattemedel och att hälso- och sjukvårdslagstiftningen ska följas” (DN 13/2-20)

Jag har saknat arbetsterapeuterna i debatten kring sjukvårdsförsäkringarna. Någonstans i bakhuvudet hade jag dock för mig att jag genom mitt fackförbund Sveriges Arbetsterapeuter faktiskt blivit erbjuden sjukvårdsförsäkring. Men eftersom jag varit sjuk och sjukskriven så pass länge vid det här laget, och inte heller kunnat sköta det som rör min ekonomi och dylikt, hade jag ärligt talat ingen koll på hur det ser ut idag. Sedan kom annat i vägen och min tanke att kolla upp hur det förhöll sig föll i glömska.

Häromdagen återaktualiserades detta för mig då Sveriges arbetsterapeuter annonserade extra förmånliga erbjudanden för medlemmar gällande försäkringsskydd på Facebook.

Via länken hittar jag Akademikerförsäkring och får veta:

”Sveriges Arbetsterapeuter är ett av sex förbund som äger Akademikerförsäkring. Det innebär att vårt uppdrag är att se till att medlemmar som du har ett tryggt arbetsliv och privatliv – som ett mervärde i medlemskapet!”

Längst ner på sidan under rubriken ”särskilt för dig som är medlem” kan man läsa:

”Möjlighet att teckna Sjukvårdsförsäkring utan att behöva deklarera hälsa. Du behöver vara fullt arbetsför.”

Redan här dyker det upp frågetecken för mig. Som medlem kan jag alltså som en trygghetsförmån teckna en privat sjukvårdsförsäkring utan att lämna in en hälsodeklaration. Som bevis på min hälsa måste jag däremot vara fullt arbetsför. Detta innebär i förlängningen att personer som inte har full arbetsförmåga på grund av en funktionsnedsättning (som kommer av något annat än sjukdom) men annars är fullt friska undantas möjligheten att ta del av denna medlemsförmån? Det blir tydligt att normfungerande medlemmar går först.

När jag sedan läser vidare om sjukvårdsförsäkringen är det tydligt vad det hela handlar om: Att få vård fort, det vill säga fortare än den som inte har en sjukvårdsförsäkring. Att få gå före. Bli prioriterad snabbt.

Just detta som alltså Svenska Läkaresällskapets (SLS) delegation för medicinsk etik menar ”innebär en prioritering av vårdresurser som strider mot behovsprincipen.” Det vill säga strider mot hälso- och sjukvårdslagen:

”Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. (HSL 3 kap 1 §)

SLS skriver vidare:

”När urvalet av individer sedan ytterligare avgränsas och personer med ökad risk för allvarlig sjukdom inte erbjuds försäkringsavtal kan systemet anses direkt motverka principen. De mest attraktiva försäkringstagarna är sannolikt de som ligger lägst på behovsskalan. -Undanträngningseffekten riskerar att drabba patienter med stora vårdbehov. Konsekvenser av försenad behandling som kan vara nedsatt livskvalitet, onödig försämring eller till och med dödsfall under tiden i vårdkön är ofta svåra att dokumentera och överblicka, säger Mikael Sandlund, ordförande i SLS delegation för medicinsk etik.” (Svenska Läkaresällskapet 12/2-20)

Hur kan man som välfärdsarbetarfackförbund med gott samvete vara med och bidra till att ojämlikheten i vården blir större?

Frågan gnagde. För rent krasst skulle man alltså kunna säga att det fackförbund jag valt att fortsätta stödja ekonomiskt trots min egen långvariga sjukdom med helt nedsatt arbetsförmåga, är med och bidrar till den svåra situation jag själv och mina medsjuka har i vården. Det kändes långt ifrån okej.

Eftersom jag tänkte att detta är en stor fråga – som gäller långt många fler än mig och berör långt mycket mer än min egen situation – valde jag att ställa den i ett öppet forum via min twitterkanal i stället för i en privat konversation. Jag skrev:

”Hur motiverar @arbetsterapi att man erbjuder sina medlemmar #privatsjukvårdsförsäkring? I princip innebär ju detta att man låter sina medlemmar gå före i kön, före många av de patienter man möter i sitt arbete – och är på detta sätt med och ökar ojämlikheten i vården. Etiskt?” (@mitteremitage 20/2-20)

Jag gav i tråden som följde exempel från sjukvårdsförbundet och läkarförbundet – och regeringens utredning – som ni tagit del av här ovan.

Sveriges Arbetsterapeuter svarade i en tweet att de ”erbjuder försäkringar som ett komplement.” och bifogar följande text via en länk:

”Sveriges Arbetsterapeuter anser att vi i Sverige ska ha en generell och solidariskt finansierad välfärd. Bland förbundets medlemmar finns det dock ibland önskemål att komplettera denna med försäkringar. Tillsammans med fem andra Sacoförbund äger Sveriges Arbetsterapeuter försäkringsförmedlaren Akademikerförsäkring som har i uppdrag att ta fram prisvärda och konkurrenskraftiga försäkringar till förbundens medlemmar. I Akademikerförsäkrings utbud ingår sedan 2007 en sjukvårdsförsäkring som togs fram efter önskemål från förbundens medlemmar. Varje medlem i Sveriges Arbetsterapeuter får själv bestämma om man vill ha den här försäkringen eller någon av alla de andra försäkringar som finns i utbudet. För närvarande har knappt 600 medlemmar valt att teckna sjukvårdsförsäkringen.” (Sveriges Arbetsterapeuter 21/2-20)

Jag är besviken på det här svaret. För visst är det så att varje arbetsterapeut själv måste ta ställning till om man vill teckna en sjukvårdsförsäkring eller inte – men samtidigt har förbundet gjort ett val att tillhandahålla just denna försäkring bland de prisvärda och konkurrenskraftiga försäkringar man erbjuder som en medlemsförmån. För ökad trygghet. Det hade faktiskt varit möjligt att markera att man inte vill vara en del av ett system som bryter mot vårdens etiska principer genom att låta de arbetsterapeuter som vill ha en sjukvårdsförsäkring teckna den på annat håll utan förbundets inblandning. Jag tänker också att det här är något som handlar om mer än om hur välfärden finansieras – för det är något som faktiskt påverkar hur välfärden fördelas. Vem som får vård och i vilken tid. Vem som prioriteras. Det ger signaler om vem som är viktig i vården.

Hur ska arbetsterapeuter med gott samvete kunna arbeta för att ge vård efter behov om man själv är med och går före i kön?

Jag uppmärksammar inte det här för att vara krånglig eller ställa till besvär utan för att jag är uppriktigt intresserad av hur Sveriges Arbetsterapeuter tänker kring att man genom att erbjuda medlemsförmåner kopplat till en sjukvårdsförsäkring aktivt medverkar till att upprätthålla ett system som både befäster och till och med förstärker ojämlikheten i vården. Som leder till att personer med stora vårdbehov faktiskt trängs undan av personer med mindre vårdbehov och därmed också får en ökad risk för vårdskador.

Om jag som enskild arbetsterapeut ”har en etisk skyldighet att uppmärksamma och försöka påverka när det förekommer ojämlik behandling” – som det står i Etisk kod för arbetsterapeuter – borde då inte ett professionsförbund som företräder just dessa arbetsterapeuter ha samma skyldigheter?

---

BIld av Gerd Altmann från Pixabay