Under många år har varje besök i vården följts av kraftig försämring oavsett om det handlat om läkarbesök, provtagning eller annan undersökning. Trots mitt behov av att minska belastningen för att förhindra ytterligare försämring har jag nekats hembesök. Jag har tvingats välja mellan att få vård och försämras, eller vara utan vård.

Sedan ett tag tillbaka får jag hembesök för läkarbesök och provtagning och det blir väldigt tydligt att det jag nekats inte alls varit så orimligt som man låtit påskina. Som arbetsterapeut har har ju själv gjort hembesök hela tiden som en del i mitt jobb, så jag har haft väldigt svårt att förstå vari det orimliga ligger. Förmodligen i betraktarens öga.

Fattar ni hur revolutionerande det är att kunna ligga kvar i sängen i pyjamas och någon kommer hem och tar blodprover?!

I morse slapp jag lägga energi på att klä på mig och förbereda mig på transport till vårdcentral. Jag slapp beställa och vänta på taxi eller be min man avbryta sitt arbete för att skjutsa mig. Jag slapp försämras av bilresan. Jag slapp stå i kö för betalning och vänta i det intrycksrika väntrummet. Och jag slapp lysrören och att sitta upp och ta prov.

Denna gång skulle jag dessutom ta prov den tid på dygnet jag mår allra sämst, på morgonen. Då när jag vanligtvis inte ens klarar att göra min egen frukost, klä på mig och borsta tänderna utan försämring. Att ta prov på vårdcentral i mitt sköraste tillstånd hade inte varit genomförbart alls och även i bästa tänkbara form hade jag försämrats under lång tid. Nu tog det några minuter, liggandes i min egen säng.

Med ökad belastning förstås – men den var minimal i jämförelse med ett besök på vårdcentralen!

BIld av Free-Photos från Pixabay

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.