(Vill inte ha tips och råd kring innehållet i detta inlägg. Måste bara få ur mig skiten.)

Chattade med en kompis igår och hon frågade hur det är med oss:

— Jodå, det är rätt okej, svarade jag…

…Förutom att FK strular. Min läkare plötsligt gått i pension. Och att rektorn nu hotar med att anmäla oss till socialen om de inte får intyg på att sonen ska vara hemma...

Välkommen till livet i det byråkratiska samhället som även under en pandemi håller mer på sina regler än att försöka förstå hur situationen påverkar utsatta människor och underlätta deras liv. Liksom.

Angående Försäkringskassan har maken jagat rätt på handläggarens chef och ställt frågan om hur många domar till min fördel det ska krävas i förvaltningsrätten innan de ska förstå att deras beslut är felaktiga. Och varför de motiverar avslag på grund av att intyget är baserat på läkarsamtal per telefon mitt i en pandemi. Chefen ska läsa in sig och återkomma. Telefonmöte bokat.

Angående min pensionerade läkare har min man jagat min vårdcentralen och fått bekräftat att det stämde, men att det finns en efterträdare. Det är någon jag aldrig hört namnet tidigare eller vet något om, men ett telefonmöte är inbokat där också.

Angående skolan. Eftersom både jag och maken är i riskgrupp för covid-19 har sonen – med förankring hos både rektor och lärare – varit hemma från skolan och pluggat på distans med stöd av oss föräldrar. Detta har varit helt okej fram till nu. Inga problem. Inga ifrågasättanden. Varje vecka har vi haft kontakt med både mentor och andra lärare och de är jättenöjda med det arbete vi gjort. De är tydliga med att de inte känner någon oro kring hans lärande.

Men nu har rektor plötsligt fått nya direktiv från högre ort och min man måste alltså jaga allas våra läkare för att få fram nödvändiga intyg. Rektorn avstår från att gå i god för sitt tidigare beslut gentemot högre ort och ändrar spelreglerna i efterhand. I byråkratins namn. Vad som händer nu återstår att se. (Sonen behöver alltså ha intyg från läkare, det räcker inte med att intyga vårt behov av skydd. Men våra intyg är ju avgörande för vad sonens läkare ska kunna skriva sitt.)

Konstaterar att det allt annat än enkelt i Sverige idag att vara riskgrupp och försöka skydda sig själv från smitta, trots att ”skydda riskgrupperna” sägs vara det viktigaste vi har att göra i denna pandemi. Och just det, avlasta vården skulle vi också göra.

Det är visst viktigt med minskad byråkrati för vissa grupper (läs: sådana som annars är friska och arbetsföra). Kanske beror det på att det ska finnas utrymme att öka den för sådana som oss? Sjuka människor. Sådana man alltid misstänker kommer utnyttja systemet och man därför behöver kontrollera.

Lagom less nu! Fortsättning följer…

BIld av fernando zhiminaicela från Pixabay

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.