Åh. Jag hade nästan glömt hur mycket jag älskar mina akvarellfärger. Jag har inte rört dom på flera år. Att doppa penseln i färgen och stryka den över papperet kändes som att komma hem. Och lukten fick mängder av minnen att strömma över mig.

Nu tänker jag att det var lika delar sjukdomen och sorgen över sjukdomens konsekvenser som gjorde att jag slutade måla. För varje gång jag fick inspiration och gav mig hän slutade det med en jättekrasch, svåra symtom och ännu mera begränsningar. Detta i ett läge där jag inte alls förstod min sjukdom. Då när alla fortfarande skulle pusha mig framåt och mina bakslag var obegripliga. När jag också trodde att jag snart skulle bli frisk. Då när har pressades så hårt att jag hela tiden försämrades.

Målandet var så mycket min identitet att jag inte klarade att se att jag kanske kunde anpassa och förändra det. För jag blev hela tiden påmind om den jag inte längre var och det gjorde så ont att inte kunna vara den. Att misslyckas vara den jag ville vara. Och må så mycket sämre i min kropp ovanpå det. Det var lättare att lägga ner målandet helt, byta spår och försöka kanalisera kreativiteten på andra sätt. Där jag inte hade så mycket tidigare erfarenhet och inte redan var känslomässigt engagerad.

Under många år blev fotograferandet mitt allt och jag utvecklades jättemycket innan jag fick problem med Försäkringskassan och blev ännu sämre i min sjukdom. När jag inte längre kunde anpassa fotograferandet tvingades jag lägga även detta på hyllan. De senaste åren har jag varit så dålig att kreativiteten nästan stått helt still. Någon period har jag virkat lite, och för något år sedan experimenterade jag lite med att måla på telefonen. Båda sakerna liggandes i sängen. Men överlag har jag haft svårt att hitta former för kreativiteten som inte försämrat mitt mående.

De senaste månadernas experiment med akryl har också varit att göra något nytt. Även om jag målar använder jag en typ av färg jag inte använt förut. Dessutom gick jag in i det med ett helt nytt sätt att förhålla mig till tid och flow. Och jag hade på förhand bestämt mig för att måla abstrakt. Idag började jag plötsligt längta efter akvarellen. Inte för att jag hade ett särskilt motiv i åtanke utan för färgens skull, hur den beter sig och ser ut. Kanske skulle jag nu kunna ta mig an akvarellen under samma förutsättningar jag gett mig själv när det gäller att måla med akryl? Klara av att anpassa något av det gamla?

Vi får väl se!

Bild av mig

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.