En praktskandal!

Jag vill bara skrika rakt ut när jag läser delarna om objektiva fynd i boken Avslagsmaskinen. Jag blir så vansinnigt arg att jag håller på att gå upp i atomer. Vet inte var jag ska ta vägen. Det är så vidrigt. Helt ofattbart absurt. En praktskandal är en försiktig beskrivning.

Och då har jag ändå från dag ett varit fullt på det klara med att Försäkringskassans krav på objektiva fynd för att få sjukpenning är helt orimligt. Så det är inte därför jag är så upprörd. Nej, det som är så omskakade är processen kring hur objektiva fynd blev en del av bedömningsmanualen och hur handläggare beskriver att de praktiskt går tillväga när de gör sina bedömningar.

Så här skriver Altermark:

Det här sättet att motivera avslag finns redan på plats när regeringen ger Försäkringskassan i uppdrag att sänka sjuktalet. Undersökningsfynd och observationer börjar dyka upp under 2014 i samband med ett ställningstagande från rättsavdelningen. Existensen av detta sätt att göra avslag kan alltså inte direkt kopplas till målet om sänkt sjuktal, även om det kommer visa sig vara ett utmärkt verktyg för att närma sig måluppfyllelse.

Det Domsnytt som refereras ovan och som etablerar kravet på undersökningsfynd eller observationer skrivs enligt flera informanter på myndigheten av en tongivande jurist på rättsavdelningen. Hon stämmer av med den dåvarande rättschefen Eva Nordqvist och sen är det klart. Därefter får samma jurist både turnera internt med en utbildning om hur lagen ska tolkas och göra rättsliga kvalitetsuppföljningar som allt som oftast kommer fram till att man behöver göra striktare bedömningar för att rättstillämpningen ska bli korrekt. Snart ekar argumentet också i många handläggares beskrivningar av hur de ser på rätten till ersättning; det ska vara undersökningsfynd eller observationer som backar upp anspråken på ersättning. De domar som pekar i en annan riktning utelämnas däremot från de här versionerna av Domsnytt, liksom en diskussion kring hur kravet på objektiva fynd och observationer förhåller sig till vad som faktiskt står i lagen och dess förarbeten. En trolig orsak är att detta krav faktiskt inte finns i lagstiftningen eller dess förarbeten.

Försäkringskassans fixering vid objektiva fynd som ett krav för att beviljas sjukpenning är med andra ord ett riktigt luftslott.

Genom sina källor kan Niklas Altermark alltså konstatera att en ensam jurist ligger bakom både uppfinningen och marknadsföringen av objektiva fynd. Att hon i det juridiska ställningstagandet frångått de rutiner som finns och lyft fram domar som gav stöd åt kraven på objektiva fynd men utelämnat de som inte gjorde det. Och viktigast (eller vidrigast) av allt: Kraven på objektiva fynd på det sättet Försäkringskassan använder det varken har stöd i lag eller i dess förarbeten.

Vi tar det igen: EN jurist har alltså på EGEN hand snickrat ihop ett avslagsvertyg och till detta handplockat endast de domar som bekräftat sin egen tes. Denna persons EGNA påhitt får sedan med EN chefs godkännande genomslag i hela organisationen och leder till att tusentals sjuka får avslag på grunder som är fullkomligt orimliga och därtill olagliga.

I ljuset av det här och hur bristen på objektiva fynd hanterats i mitt ärende är det kanske helt naturligt och normalt att det känns som att jag ska implodera?!

När jag konfronterade min handläggare med anledning av att hon aviserat att de tänkte dra in min sjukpenning med hänvisning till att det saknades objektiva fynd (då 2017) svarade hon att de fått nya direktiv, att det kommit nya domar som visade att de måste kräva objektiva fynd. Hon var benhård samtidigt som hon inte hade några domar att presentera för mig. I ljuset av det som framkommer i Avslagsmaskinen får minnet av det här mig att må ännu mer illa än det redan gjorde.

Men boken tar också upp hur handläggarna implementerar de nya målen och avslagsredskapen. En handläggare beskriver det så här:

Först och främst får man kolla, har läkaren sett eller observerat något under undersökningen? Jag brukar skriva ut läkarintygen och så kryssar jag över allting som det är uppenbart att patienten själv har berättat. Sånt som man skulle kunna ta via telefon. Det kan man lika gärna berätta för mig. Men finns det nånting som läkaren kan observera att här finns det ett problem?

Det här låter så himla sjukt men stämmer läskigt bra överens med hur avslagen på mina intyg sett ut. Totalt fragmenterade som om någon klippt bort det som inte passar in. Det finns också klara paralleller med något som framkom i ett samtal mellan min man och en chef och en specialist på Försäkringskassan i slutet på 2017.  Samtalet rörde sig hela tiden runt striktare bedömningar och objektiva fynd. De sa bland annat:

För att vi ska kunna betala ut sjukpenning måste vi kunna konstatera att det ska finnas objektiva fynd./…/Vi ska se: Vad är det för något läkaren har skrivit? Och våra FMR (Försäkringsmedicinska rådgivare, min kommentar) dom söker ju objektiva fynd. Och nu kommer nya läkarintyg (otydligt) och det står så tydligt att vi får inte bevilja sjukpenning om man inte kan se objektiva fynd. Och det är ju det dom letar på intyget.

Försäkringskassan låter så extremt övertygande om att detta är Det Enda Rätta Sättet. Närapå frälsta faktiskt. Därför har det varit en sån enorm lättnad att läsa Förvaltningsrättens resonemang i mina ärenden. Gång på gång har de strikta kraven på objektiva fynd helt och hållet avfärdats som orimliga och en enhällig rätt har dömt till min fördel.

Även om Försäkringskassan så sent som för någon vecka sedan hävdade att de inte använt objektiva fynd som bedömningsgrund sedan 2018 får jag fortfarande avslag i samma andemening. Och givet reaktionerna på det uttalandet är det tydligt att jag inte är ensam om det.

Allt detta gör mig så extremt upprörd. Försäkringskassan har alltså hittat på en massa egna metoder (det finns fler exempel i boken) för att snäva in bedömningsutrymmet och ge fler avslag – allt för att uppfylla regeringens önskan om sänkta sjuktal. En av dessa metoder handlar om att misskreditera allt den sjuke själv säger. Och trots att man helt klart går utanför både sina befogenheter och lagen hävdar man gång på gång att rättssäkerheten ökar. Kritik från sjuka som fått avslag bemöts med en förminskande och avhumaniserande retorik som förstärker den sjuke som opålitlig och Försäkringskassan som korrekt. 

Och så har de mage att hävda att avslagen ökar för att de gör ett bättre jobb. Jag mår illa!

---

BIld av com329329 från Pixabay