Hur mår egentligen människor som är i behov av sjukförsäkringen idag?

Så här skriver Niklas Altermark i sin bok Avslagsmaskinen om de människor han har mött inom ramen för sin forskning:

Även om Cullbergs modell har kritiserats för att vara alltför statisk och för att inte ta hänsyn till individuella skillnader, så är de flesta forskare på området överens om att krisbearbetning förutsätter att människor får chansen att förstå, acceptera och anpassa sig. Ett tydligt mönster i mitt material är att de som mår sämst saknar utrymme att göra detta. Det är som en reaktionsfas som aldrig tar slut och som vi redan har sett så upplever många dessutom att de inte har en framtid att nyorientera sig mot. Samtidigt fortlöper kontakten med Försäkringskassan, då man gör nya ansökningar för nya sjukperioder som renderar nya avslag. Förtvivlan och oron reaktiveras kontinuerligt av återkommande myndighetskontakter. Det är mycket vanligt att varje kommunikation med Försäkringskassan, varje brev med myndighetens logotype i hörnet eller telefonsamtal från ett nummer som börjar med 010, triggar ett direkt ångestpåslag. Tankarna rusar, pulsen ökar och händerna darrar.

På det här sättet blir människor fastlåsta i krisbearbetningens tidiga stadier. Det är ett slags liv på gränsen, bekant för många av oss som lever med psykisk sjukdom och som under vissa perioder förlamas av återkommande ångestattacker och känslor av meningslöshet. När som helst kan det knyta igen luftstrupen och även de bra dagarna är en kamp för att mota det där mörka som gömmer sig i en. Skillnaden är att de utförsäkrade sjukas ångest och stress inte lika enkelt låter sig motas med andningsövningar, rationalisering eller i värsta fall 2 milligram Diazepam. Mediciner och kognitivbeteendeterapi i all ära, när ångestpåslaget lagt sig är de fortfarande utförsäkrade, sjuka och fattiga. Och detta är en av de mest skrämmande analytiska insikterna jag gör i arbetet med den här boken: det är inte alls konstigt att de här människorna mår på det här sättet. För att hantera min egen ångest har jag fått lära mig att rationalisera situationen, distansera mig och betrakta den utifrån. Det brukar då visa sig att den förlamande paniken över att mitt liv är på väg att raseras inte står i en rimlig proportion till realiteterna som satte igång ångesten. Den här metoden hade fungerat mycket sämre om jag hade sett en kraschad ekonomi, en sjukdom som stadigt förvärras och en myndighet som inte tror på att jag är för sjuk för att arbeta. Det finns ingen terapi i världen som rår på omständigheterna som vissa av människorna som jag har pratat med befinner sig i.

Vi är allt för många som känner igen oss i det Niklas beskriver. Som har levt med skräcken för och konsekvenserna av avslag trots behov av sjukskrivning i många år. Som har fått komplikationer av sjukförsäkringsprocessen i form av sekundär psykisk ohälsa. Som är traumatiserade av det som är menat att ge trygghet.

Jag ställde en fråga på bloggen Mitt Eremitages facebooksida om hur det känns när ett brev eller mejl från Försäkringskassan dimper ner. Över 70 personer – sjuka och anhöriga – berättade om hur det får dom att må, och jag tänkte att ni ska få ta del av svaren. Under tiden du läser vill jag att du funderar över hur det känns när hoppet först tänds om en förändring av sjukförsäkringen, men man sedan får höra att vissa av er bara vill att personer med covid ska omfattas av den efterlängtade och livsavgörande förändringen.

Vi behöver en trygg sjukförsäkring för alla – utan undantag! Och det är bråttom. För varje stund vi väntar mår människor bara sämre och systemet som ska hjälpa åter i arbete för i stället människor längre därifrån. I relation till detta känns Försäkringskassans egen vision mest som ett hån.

Vår vision är ett samhälle där människor känner trygghet om livet tar en ny vändning. (Försäkringskassan)

(En del personer skriver i citaten här nedanför om PEM. Det är ett huvudsymtom vid ME som innebär att sjukdomen förvärras av olika typer av belastning. Det gäller såväl fysisk, mental och emotionell belastning samt stress.)

”Beslut, negativa naturligtvis, har haft en tendens att dyka upp (digitalt) sent en fredagskväll. Ångesten, oron och alla frågor som dyker upp finns det ingen att vända sig till med. En usel och feg taktik som enligt mig strider mot allt ansvarstagande och som för mig visar en medvetenhet om de felaktiga beslut som tas. Vem tar ansvar för alla följder som dessa avslag ger? Vem tar ansvar för min hälsa? Jag gör vad jag kan för att må så bra som möjligt, min sjukskrivande läkare likaså, även min arbetsgivare gör anpassningar för att underlätta och ändå räcker det inte. Stressen, ångesten och oron för framtiden blir för mycket när avslaget kommer. Dåligt samvete över att familjens ekonomi raseras p.g.a. min sjukdom är oundvikligt. ”Min familj skulle ha det så mycket bättre utan mig.” Vem tar ansvar för detta?”

”Hjärtklappning och illamående.”

”Jag blir sjuk så jag blir liggande i veckor….”

”Får ju ångest bara av att se kuvertet.”

”Rädd. Får numera mest sms och mejl och att få bara det korta beskedet ”Du har fått ett meddelande från Försäkringskassan. Logga in för att läsa.” kan ge oerhört starkt stresspåslag. Och då är jag inte ens stressad i grunden. Om meddelandet sen handlar bara om t ex namnet på en ny handläggare önskar jag FK hade hintat om det redan i aviseringen.”

”Blir på jävligt dåligt humör och får ångest varje gång jag måste ha med dem att göra. Utförsäkrad efter 3 år, har funktionsnedsättning och hjärntrötthet efter cerebral infarkt.”

”Djup ångest-nedstämd och väldigt orätt bedömd som för mig är förödmjukande då det är 100% från sanningen, den vardag jag lever i.”

”Ofta kom de på fredag, det där kuvertet med gröna loggan. Hela helgen förstörd. Lade det åt sidan, gömde det till måndag. Försökte samla kraft och ork att öppna det. Låta bli att titta där det låg. Samtidigt försökte jag hejda ångesten, våndan, oron som kom över som en kvävande kudde över ansiktet. Nätterna i ensamhet med tankarna som malde, vad är det FK inte förstår, vad mer ska jag göra, hur ska jag bevisa att jag är sjuk.. trots alla läkarintyg Jag slutade hämta posten i lådan, bävade varje dag -blev rädd för postlådan. Vill bara gråta när jag nu skriver om det. Fyra svåra år har gått. Allt hopp är ute.”

”Panikångest varje gång det kommer brev från dom.”

”Ångest! Fast jag har haft sjukersättning i 7 år.”

”Trots sjukersättning sedan mer än 20 år så har FK strulat med allt annat genom åren, så varje meddelande orsakar en klump i magen…”

”Maktlöshet, förtvivlan, ilska, sorg. Men värst är nog maktlösheten 💔”

”Känner oro och får en klump i magen och pulsen stiger….. och man undrar, vad vill de nu ?”

”Jag fick sjukersättning efter fjorton år. Det är nu sex år sedan, och jag får fortfarande ångest så fort jag ser loggan på ett kuvert. Kan ta dagar av vånda innan jag öppnar. Numera är det oftast bara utbetalningsbesked, ändringsbekräftelser när jag anmält höjd hyra och rena informationsbrev, men det hjälper inte. Illamående, koncentrationssvårigheter, diarréer och många andra stressymptom slår upp så oftast blir det raka vägen från brevlådan till toaletten om det finns post från Försäkringskassan i högen…”

”…. som om någon just slagit mig hårt i magen. Hjärtat fryser till is, och jag slutar nästan andas.”

”… sämre än nånting annat i mitt liv får mig att må. Jag får obeskrivlig ångest. Det svartnar för ögonen och varje gång är det tur att jag inte har direkt tillgång till något att skada mig själv med, eller värre ändå. Försäkringskassan är den enda anledningen mina tankar om att det vore skönt att bara få slockna och slippa allt, precis allt. En svensk myndighet har alltså fått mig inte rakt ”självmordsbenägen” då jag (förmodligen) inte skulle kunna förmå mig att göra det, men att faktiskt önska att jag skulle råka ut för en olycka/sjukdom bara för att få slippa allt. Då jag är utslängd från sjukförsäkringen och nu (sista dagen i dag faktiskt) även har uttömt övriga vägar att få ihop en inkomst (utöver den halvtid jag klarar av att jobba, dock en halvtid vi inte klarar oss på), tex genom att ljuga för a-kassan; vet jag inte längre vad jag ska göra. Återigen, tankarna och känslorna att alla bara skulle klara sig bättre utan mig, för det är jag som drar ner oss i skiten och är en belastning.”

”Tunnelseende, ångest, panikattack, extremt stresspåslag, hjärtklappning,  åter tillbaka på ruta ett i mitt tillfrisknande! Det har snart gått två år sedan första avslaget (efter tre års sjukskrivning), begärde omprövning och de första två gångerna vidare till överklagan. Det hjälpte inte! Gav upp vidare kamp för min hälsas skull. Det kändes som att det inte var någon ide ändå… Är fortfarande sjukskriven från min anställning och numera inskriven i ett arbetsmarknadspolitiskt program vid AF. Arbetsprövar sedan någon månad men har svårt att komma upp ens i 25%. Fungerar inte det här så är min sista utväg förtida uttag av ålderspension. Det är i allafall en viss trygghet men innebär, för all framtid, ett liv som ”fattigpensionär”. För en ny förnedrande vända med FK klarar jag inte!”

”Ångest!!!”

”Jag har inte öppnat ett brev från FK på sex år. Inte postboxen heller ifall det skulle råka ligga ett där. Bara att se den gröna texten på kuvertet gör mig illamående och gråtfärdig, rädd och osäker. Min partner får ta smällen, öppna och läsa, och sen leverera (de dåliga) nyheterna så varsamt som möjligt, vid bästa möjliga tidpunkt. Eftersom jag gjort så många överklaganden gäller samma sak för brev från förvaltningsrätten. Och kammarrätten.”

”Ett brev från försäkringskassan ger mig en klump av oro i magen. Har mitt intyg underkänts? Eller är det nåt annat problem?”

”För mig har det blivit så långt gånget att all sorts kontakt blir ångestfylld , allt som har med detta att göra på något sätt. Om än det egentligen är det positiva , men nu reagerar kroppen instinktivt och jag har ingen chans att styra det.”

”Efter fem år har FK gett mig något jag aldrig någonsin förut har haft. Symptom och beteenden som är en direkt konsekvens av den här formen av behandling. Som är dagligen, dygnet runt, varje vecka, som styr hela mig. Och då har jag redan gått igenom en hel del enormt tuffa livsprövningar. Men ingenting kan mäta sig mot detta, psykisk misshandel på hög nivå. Daglig ångest, panikångest, suicidtankar, självskadebeteende, oro, rädsla, stora sömnsvårigheter, som att leva i en annan värld, som att vara ett oansvarigt barn i en vuxen kropp, förnedrad, känsla av omyndigförklarad, vingklippt och bakbunden, alla dörrar är låsta, som att drunkna, levande död – en kropp utan känslor som ger energi, man blir energikrävande för sin familj och omgivning, alla sjukdomssymptom förvärras eller så kommer nya, ibland är kroppen avtrubbad så den kan inte känna något, blivit ännu svårare att veta var och hur symptomen känns, misshandlad, manipulerad, kränkt. Tankar och känslor som jag aldrig haft förut som jag måste jobba med för att dom inte ska slå rot och bli en del av mig. Missunnsam, avundsjuka, bitterhet, destruktiv ilska, förakt, hat, negativ egoism, snålhet, girighet.”

”Jag blir arg innan jag ens har öppnat brevet. Det brukar ta ett tag sedan innan jag sprättar upp det. Om innehållet då är något slags ställningstagande ifrån fk:s sida är det alltid till min nackdel och innehållet är alltid otillräckligt motiverat. Då blir jag så arg att jag vill ge upp allt! Men det går ju inte.”

”Skräck, ångest, oro, ilska.”

”Det är ju lite ont i magen, även om jag har haft sjukersättning ett par år nu. Man vet aldrig vad dom vill den här gången.”

”Det är 10 år sedan jag slutade vara i Fks klor, men jag reagerar fortfarande starkt varje gång jag ser deras logga, eller ens något som skulle kunna vara deras logga. Det har hänt att jag reagerat på utrymningskyltar pga grönvit pil. Det sitter så djupt rotat.”

”Trots att det är mer än 1,5 år sedan jag fick sjukersättning beviljad, så hugger det till i magen varje gång jag går sms:et från FK (med info om att de skall sätta in mina pengar på kontot) 3 år helt utan inkomst har satt sina spår…”

”Svårt att andas……ljuden runt omkring försvinner….försöker fokusera på att läsa och förstå….”

”En fruktansvärd ångest får/fick man när man fick ett brev med FK loggan på. Jag kallade det för ”Försäkringskasseångest”. Kunde inte öppna breven alls, min man fick öppna dem.”

”Tänker -Jaha, vad ska de avslå, misstänka, neka den här gången då?! 😥 Hur kan jag bevisa att jag är sjuk när jag oftast känner mig misstrodd av både läkare och FK?  Hjärntrötthet är ett förlamande tillstånd. På ett möte en halvtimme kan jag nog SE skapligt pigg ut. Men direkt efter mötet, efter ca 1 timme kommer hjärntröttheten och blockerar hjärnan. Jag kan äta o dricka för att få lite energi så jag orkar gå/åka hem. Men hemma orkar jag inte göra nånting mer den dan. Jag vilar/sover och äter(det måste man ju). Om jag trotsar hjärntröttheten(som jag gjorde ibland förr medan jag fortfarande jobbade) så får jag kraftigt illamående(kräkas), ångest, hjärtklappning, extrem stresskänsla, magen krashar och jag kan svimma av utmattning/trötthet(nära-döden-upplevelse). Men det här ser ju inte läkaren under halvtimmesbesöket, för det kommer ju senare på e.m. FK ser det inte heller eftersom de inte förstår vad hjärntrötthet är och de förstår inte hur förlamande det är. FK borde lita mer på det den sjuke berättar. Tror inte det är så vanligt att människor fuskar faktiskt. Vem vill låtsas vara sjuk och bli fattiggjord om man kunde välja att vara normal, frisk, ha energi och orka jobba liksom? Sluta misstro människor!!! Tack!”

”Ren skräck! Börjar hyperventilera. Svetten rinner. ”Vad vill de nu!?!?!” Börjar skaka i hela kroppen och hela kroppen förbereder sig på att skrika ”jag ljuger inte! Det är så här vidrigt”. Att bli misstrodd så in i… Länge.. Det gör sönder en”

”Ångesten vrider tag och det blir svårt att tänka klart. Känner mig skyldig över att ha fått halv sjukersättning beviljad när ni är så många som nekas allt. Adrenalinet rusar till och jag vill lösa problemet (det är ju mycket sällan positiva besked) genast, utan en minuts väntan. Ringer upp HL, lämnar meddelande. Paniken när hen ringer upp! Svårt att hålla samtalet lugnt och att tillvarata mina intressen. Svårt att formulera mig. Ångesten och adrenalinet gör att hjärndimman förvärras.”

”Illa. Anonyma handläggare som tar livsviktiga beslut, otäckt.”

”Ångest. Oro. Stress. Får jag ersättning, kommer räkningarna betalad eller går vi back igen. Maktlöshet. Det har gått så många år att jag börjar bli uppgiven, likgiltig. Spelar ingen roll vad JAG säger/gör. Ser stressen hos mina föräldrar 80 år . De hjälper men påverkas så klart.”

”Isande känsla genom hela kroppen, klump i magen, spända käkar, rädsla, oro, nervös, ångest, katastroftankar, illamående, andfåddhet, enormt stresspåslag…”

”Vakna av pling från Kivra kl 08:00 en  fredagsmorgon gör att hela helgen är ödelagd då man öppnar och ser fks logga och avslaget. Hjärtat rusar och kroppen skriker panik, och sen kommer alla stresskänslorna  i kroppen. Hjärnsläpp…förstår inte vad de menar sen…Huvudvärk, illamåendet, kräkningarna, diarrén, hjärtklappningar och feberkänslan, snuvan och halsontet… ja det är då man lägger sig och låter gråten komma😭 och tanken på hur ”fan”ska jag orka mer???🤯”

”Panik och skräck. Ångest och hjärtklappning. Andfåddhet och tryck över bröstet. Känslan av visshet — ”det är nu jag ska dö… det är nu mitt liv tar slut”.”

”Ångest för att tömma brevlådan 😔”

”Hjärtklappning, tryck över bröstet, svårt att andas och ont i magen. Det värsta är när man får brev i Kivra kl 02.00 på natten!”

”Panikångesten far käpprätt genom taknocken ut i stratosfären… 😞🙄”

”Jag får ångest, vågar knappt öppna brevet…”

”Skräckslagen”

”Får hjärtklappning! Och då är det inte jag utan min man som är drabbad. Har jobbat betalat skatt och skött oss i mer än 40 år och kunde inte ana att vi levde i ett så rättsosäkert o kallt samhälle.”

”Magen drar ihop sig, pulsen skenar och händerna darrar så jag knappt kan hålla i kuvertet. Och jag har slutat att andas. I fredags var det en jobbig dag. Berättade glatt för min arbetsterapeut på förmiddagen att jag börjat återhämta mig efter några månaders försämring. Återhämtat mig till en mycket basal ”normal nivå” med 20 timmars sömn och vila per dygn. Men ändå en återhämtning med mina mått mätt. Jag var glad och full av tillförsikt, jag hade ju lyckats komma ur perioden av försämring. Vittjade brevlådan efter lunch. Fick kommunicering från Försäkringskassan om planerat avslag. Marken under mig försvann och jag kastades in i ett mörker av förtvivlan. Mina närstående fick kasta sig in i bilen för att möta en förkrossad dotter. Detta är numera min och min familjs vardag. Inte bara ska jag kunna hantera följderna av min sjukdom ME/CFS, jag ska förhålla mig till Försäkringskassan också. I mitt fall är det det sistnämnda som är svårast, rent ut av omöjligt.”

”Ännu sämre.”

”Trots att jag fått hel sjukersättning får jag en klump i magen så fort jag får brev från dem. Riktig ångest. Speciellt om det ej är något jag väntat på. Tanken ”vad har det hittat för fel nu?” dyker upp och jag räknar med att de ska slå undan benen för mig. Trots att det kan vara positiva besked så sitter ångesten i länge och ger PEM. Varit utförsäkrad tidigare. Sen känslan att alltid titta sig över axeln då kommer ut, vilket är få ggr. Smyger de på mig och anser jag kan jobba nu då jag kommit utanför dörren? Eller de få ggr jag sammanställer middagen barnen hjälpt mig med. Ser de mig genom fönstret att jag gör detta? Är jag arbetsför nu enligt dem? Har numera neddragna persienner. För ljusets skull men även vill ha en fredad zon från Fk….”

”Jag blir nervös bara av att höra brevlådan. Att se loggan ger tryck över bröstet, höjd puls och starkt adrenalinpåslag. Deras sjuka vana att skicka mail sent på fredagskvällar med information om att man har ett meddelande på Mina Sidor är på gränsen till sadistiskt.”

”Katastrofalt. Jag får en direkt panikreaktion, vilket min kropp inte klarar av. Det resulterar i ca två veckors PEM (Post Exercional malaise = Ansträngningsutlöst försämring) där jag ligger gråtandes i min säng med extrema symptom. Klarar inte ljud, ljus veck eller andra intryck och har enorma smärtor. Det enda jag drömmer om är att få sova men får inte det pga att min kropp är stressad och inte klarar det.”

”Som ett hån. Varför betalar vi skatt till dessa människor på FK som vanemässigt avslår med helt absurda motiveringar. Det dåliga humöret håller i sig och smittar av sig på mitt familjeliv. Smittar av sig på min relation till hela det etablerade samhället. Sjuk i utmattningssyndrom sedan två år varav det sista året som utförsäkrad.”

”Hjärtklappning och ångest och får kämpa för att förstå det jag läser, avslag trots att man har nog av att klara av att orka dagarna hemma utan prestera något.”

”Ångest”

”När min tonårig hämtar posten och det är nåt från Försäkringskassan där brukar hen fråga om hen ska riva sönder det…”

”Eftersom det är ett robotmässigt nekande svar som inte tar hänsyn till att hela livet vänds upp och ner..så känns det fördjävligt varje gång ett brev kommer. Det resulterar i att min man försämras i flera veckor framöver. De gillar också att ta det på en fredag eftermiddag så de inte kan nås efter beslut.”

”Få ångest varenda gång jag får brev från dem fortfarande, illamående å panikkänsla. Undra när man ska slippa den känslan.”

”Å, sån fruktansvärd ångest. Hjärtat rusar, svetten bryter fram och illamåendet tar över. Vissa dagar sliter jag upp det för att få det överstökat, andra gånger gömmer jag brevet tills jag känner mig starkare. När jag nu är utförsäkrad och tvingad till att söka jobb har all kommunikation från af och a-kassa samma direkta effekt på mig. Känner mig jagad och enormt stressad, i mitt eget hem. Hade på mig pulsklockan när jag arbetade och på väg hem fick jag sms med meddelande om beslut från FK, min puls sköt i höjden. Betydligt högre än de krävande moment med jobb och bilkörning jag utfört under dagen. Min absolut mest krävande aktivitet är att ha med fk att göra.”

”Att skicka avslagsbrev på fredag eftermiddag verkar vara en väl genomtänkt strategi. Genom att Försäkringskassan gör sig onåbar över helgen hinner den drabbade och dennes familj brytas ner till den grad att handläggare och myndighet har förstärkt sina positioner ytterligare och gjort sina egna lönekuvertet tyngre på bekostnad av den sjuke som förlorat sin arbetsförmåga, ekonomi, hem och i längden kanske sin livskamrat. Skandal!”

”Jag får panik, med allt vad det innebär, hjärtat rusar, tunnelseende, yrsel, darrar i hela kroppen, svettas osv. Jobbar stenhårt med avslappning och meditation men allt flyger ut genom fönstret på en sekund om jag får brev från FK.”

”När meddelanden kommer, fastän jag vet att det är ett nekande besked, känner jag mig så otroligt kränkt och förnedrad. Jag har de intyg man rimligen kan begära men det spelar ingen roll. Jag har som de flesta andra jobbat hårt i mitt liv, olyckan var inget jag bad om och skulle göra allt för att börja jobba igen. Jobbet var en stor del av min identitet. Känslan av att det inte spelar någon helst roll vad jag än gör, gör något med en människa. Det förändrar en på djupet och inte till det bättre.”

”När jag ser ett brev från dom går pulsen skyhigh. Lägger undan det eller öppnar det inte förrän man är ensam och har lugnt omkring och tid att bryta ihop. Något jag lärt mig av alla dessa år med avslag på löpande band. Man kan lixom inte få grepp om hur dom kan anse att jag ska kunna jobba 100% när jag inte ens klarar att ta en dusch utan att bli dålig, är så långt ifrån verkligheten att man blir helt knäckt.”

”Jag får tryck över bröstet och svårt att andas. Sjunker som människa. Jag har mått så dåligt av Försäkringskassans behandling under mitt utmattningssyndrom att jag har valt att kliva ur systemet. Nu lever jag på min man tills jag blir frisk. Att kriga mot Försäkringskassan gjorde att jag bara blev sämre och sämre. Det tog all kraft och energi och jag fick nya svåra symtom. 

Jag trodde samhället skulle stötta mig när jag blev sjuk, insikten att det inte gör det – och att detta drabbar så många sjuka idag – har gjort mig förtvivlad och vansinnigt arg! Det är att leka med människors liv. Särskilt arg blir jag på att Försäkringskassan verkar ha utmejslat en egen avhumaniserad kultur som ”avslagsmaskin” utan att ha lagstöd. Detta måste ändras nu!”

”Enormt stresspåslag utan dess like! 😭”

”Livrädd. Har för tillfället 75% sjukskrivning och hjälp av försörjningsstödet. Söker ej sjukpenning just nu för jag klarar inte mitt jobb på 25% om jag också ska slåss med dem… Fick avslag på både sjukpenning och sjukersättning trots juridik hjälp… I kammarrätten var det stopp..Blir så trött trött och ledsen av att bara tänka på dem..”

”Fast jag idag har sjukersättning får jag ont i magen när jag får ett brev från försäkringskassan, jag är varje gång rädd att de ska dra in sjukersättningen😥”

”Livrädd!!”

”illa! Stresspåslag, med pulsstegring, panik, rädsla, ilska, oro! Vad står det denna gång? Är det ännu en ny handläggare? Hur mycket kan hen om min sjukdom? Ska de tvinga mig till något som gör mig permanent försämrad igen? Varför fortsätter de att skriva mitt namn på kuverten när min man har varit mitt ombud i flera år nu?”

”Det är fruktansvärt. Jag har fått ”vita kuvert”-skräck och får låta min man öppna posten.”

”Telefonsamtalen är värst. Jag har vid mer än ett tillfälle fått panikångestanfall under samtalet och fått slänga telefonluren till min man. Jag känner mig misstrodd, ifrågasatt och domderad.”

”Riktigt dåligt. Att få ett mejl med information om att jag har ett brev från FK på Kivra efter klockan 22:00 en fredagskväll (fått alla mina avslag då) gör att hjärnan blir totalt blank och kroppen spänd av ångest. Sedan börjar hjärnan gå på högvarv och varje ord och förnekade från FK ekar. Tårarna rinner okontrollerat och tankarna dras åt hållet ”jag orkar inte mer”, ”det finns ingen anledning att fortsätta”, ”jag är inte värd någonting”….Detta sitter i i veckor. Snacka om psykisk misshandel.”

”Fruktansvärt ångestskapande. Börjar med hjärtklappning och sen svettningar och dimsyn. En panikreaktion.”

”Ångest!! Jag får ont i magen, blir orolig, nervös. Vill helst inte öppna det för jag har fått brev med så förödande besked från FK förr. Sånt som förstör hela min värld. Jag är säker på att det kommer finnas en diagnos som heter Försäkringskassefobi i framtiden. Ni anar inte hur dåligt man mår av det. De kommer alltid en fredag dessutom! När man inte har en chans att få tag i varken kundtjänst eller ens HL och ska gå hela helgen och må ännu sämre.”

”Jag blir sällan stressad av saker numera men när jag får ett brev med FK’s logga, eller sms om att jag har meddelande på mina sidor, får jag fruktansvärd hjärtklappning, stresspåslag och lite panikångest! Ett brev från dem ger mig värre PEM än mycket annat gör!”

”Det hugger i magen direkt, ofta får jag springa akut på toa efter att ha pratat om Fkassan, det startar igång hela adrenalin och stresspåslagen. Jag känner mig liten ensam rädd misstrodd mindervärdig. Vill bara fly från det, skjuta bort det. Får också så dåligt samvete av att jag som klarat liknande situationer förr, som alltid stått på mig, inte tagit skit blivit så skadad av Försäkringskassan att jag nu inte klarar det. Andra uppfattar mig som en stark person och det är jag på många vis också men inte kring detta så har Försäkringskassan sannerligen knäckt mig. Jag gick sönder 2013. När jag kämpat för sjukersättning sedan 2008. Blev helt sjuk 2000.”

”Jag fick sån ångest och blev så försämrad i veckor att jag till slut valde att klippa kontakten med FK och istället få med Kronofogden att göra. Det är ett av de bästa val jag gjort i livet. Kronofogden kan aldrig ge mig ångest på den nivån jag fick av FK.”

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.