Hämtat från Facebook och inlagt på bloggen under 2025.
Kort uppdatering från kollapshögkvarteret.
Min läkare har visst dumpat mig och lämnat över till en annan läkare. Den läkaren verkade inte ens införstådd med problemet men gjorde mer på en vecka än den andra gjort på en månad. (Alltså fixade provtagning.) Sedan blev det knäpptyst och när maken ringde idag famns inget utrymme att prata. Men sjuksköterskan berättade i alla fall att den läkare min man pratade med i måndags var min nya läkare. Himla fegt att dumpa patienter faktiskt, särskilt utan att berätta det. Mitt i pågående medicinbyte. Inte för att jag ville ha henne kvar när hon beter sig som ett svin, men är man professionell drar man inte bara för att man tycker en patient är jobbig. Så är det bara.
Och gårdagens provtagning resulterade (naturligtvis)i att min mage kraschade idag igen. Efter fyra lugna (nästan) normala magdagar. Så planen på en försiktig introduktion av mos och ägg idag gick om intet. Så himla besviken och less. (OCH SJUKT SUGEN PÅ MAT). Och känner mig övergiven och totalt utelämnad till mig själv. Finns ingen i vården som ens är villig att vara bollplank liksom. Eller ens träffa mig för den delen. Det som sker gör det via mellanhänder. Från mig till min man – via sjuksköterskan – till min läkare. Viskleken är inte långt borta här känns det som.
Fattar inte hur jag någonsin ska kunna komma ur det här utan en samarbetande vård. (Det är inget pessimistiskt, deprimerat påstående från mej, utan ett realistiskt konstaterande.)
Tack för alla snälla kommentarer på mina inlägg, ledsen att jag inte orkar svara. Men läser och blir glad.

Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
