26/3-21 Tappar det snart!

Hämtat från Facebook och inlagt på bloggen under 2025.

Snart tappar jag det.

Vi har sökt min läkare sedan förra veckan då vi läste goddag-yxskafts-remissvaret i journalen. Utan resultat. Inga svar på meddelanden i 1177, inga lediga telefontider, en chef som aldrig svarar i telefonen och Patientnämnden som bara kan skriva brev. Tillslut efter att vi skrivit ytterligare meddelande i 1177 och begärt svar och förtydliganden från någon annan om inte min läkare eller distriktssköterskan var anträffbar ringde en för mig okänd läkare upp. Nä, då visade det sig att min läkare är ledig och inte återkommer förrän om en och en halv vecka.

Hon har alltså tagit för givet att remissen skulle gå igenom utan frågetecken. Att kontakt skulle tas med min man och att jag skulle bli inlagd. Och tagit ledigt. Utan att lämna över till någon att bevaka att allt flyter på som det var tänkt. Utan att informera oss att hon inte kommer vara anträffbar. Senast i fredags sa distriktssköterskan att hon skulle prata med min läkare ”på måndag” men inte heller hon har återkommit med information om att läkaren är ledig.

Läkare som ringde upp i stället för min läkare utgick från god dag-yxskafts-remissvaret för att berätta hur de kan tillgodose mina behov. Bara det att vårdens föreställning av mina behov inte överensstämmer med mina verkliga behov. Konsekvensen blev att han erbjöd mig hjälp för besvär jag inte har medan andra problem ignorerades. Och behovet av ytterligare undersökningar av tarmen tonade han ner. 

Och nu är jag i ett vacuum av väntan igen. Den tärande energikrävande intigheten. Utan svar, utan möjligheter att tänka framåt. Dömd att försöka hantera och acceptera ovissheten på egen hand samtidigt som jag ska stå ut med de vidriga symtomen. Inte för att det inte finns några svar, utan för att de som skulle kunna ge mig svar gjort sig otillgängliga. Onåbara.

Det här är banne mig helt surrealistiskt.