Idag har regeringen aviserat att de kommer att tillsätta ytterligare en utredning om Försäkringskassan för att ”försäkra sig om att Försäkringskassans egen utredning av verksamheten blir tillräckligt bra.” Regeringen litar alltså inte (heller) på Försäkringskassan.

En oberoende granskning är bra, men hur många utredningar behövs egentligen för att regeringen ska kunna peka med hela handen? Och varför exkluderas hela tiden sjukas vittnesmål? Inte i en enda av de offentliga utredningarna som gjorts har våra erfarenheter av Försäkringskassans handläggning tagits till vara.

När jag legat och funderat på det här under dagen har mina tankar osökt vandrat iväg till Estoniakatastrofen. 

Estonia sjönk i september 1994 och endast 137 av de 989 personerna överlevde. När de överlevande passagerarna började jämföra sina upplevelser av förlisningen såg de tydliga likheter men däremot kände de inte igen sig alls i haverikommissionens beskrivning av det som hände.

Haverikommissionen hade nämligen rekonstruerat händelseförloppet utan att ta hänsyn till eller – om jag nu minns rätt – ens efterfråga de överlevande passagerarnas vittnesmål. Hur kunde man tro att personer som inte var på plats kunde beskriva situationen bättre än de som själva var där?

Jag hoppas att regeringen inte gör samma misstag som haverikommissionen utan låter sjuka människors vittnesmål om sjukförsäkringen finnas med i kommande utredning. Att man inte ogiltigförklarar våra erfarenheter och våra ord igen precis som myndigheten gör i våra sjukpenningärenden.

Fast ännu hellre önskar jag att man släppte allt, kastade i räddningsflottarna och la krut på att faktiskt börja rädda människor i stället. Att de gjorde något konkret för att få katastrofen att stanna av. Vi behöver ett nödstopp! Inga fler avslag till dess saken är ordentligt utredd, de sjuka har fått komma till tals och ett nytt fungerande system är på plats.

För det finns en viktig skillnad mellan utredningarna kring Estonia och de om Försäkringskassan: Den här katastrofen är inte över än. Sjukförsäkringshaveriet pågår för fullt. Människor drunknar undertiden makten tillsätter utredning på utredning. Vi kämpar för våra liv men tvingas vänta på hjälp medan de byråkratiska och politiska kvarnarna mal på i ett tempo som gör att människor hinner dö.

Att fortsätta utreda sjukförsäkringen och Försäkringskassan nu – utan nödstopp – är som att säga: ”Vi måste utreda varför fartyget sjönk först innan vi kan rädda någon.”

Nu kanske du säger: Menar du verkligen att Försäkringskassan ska bevilja alla ansökningar?! Ja, det menar jag faktiskt. För ärligt talat. Hur ska vi med dagens system kunna veta vem som har rätt till sjukpenning eller inte? Hur ska sorteringen göras när systemet är korrupt? Försäkringskassan menar ju själva att det finns allvarliga brister i hanteringen och det finns gott om både utredningar och forskning som bekräftar detta.

Dessutom har ju Försäkringskassan under lång tid hävdat att de som får avslag är en försvinnande liten del av den stora massan. Så vad gör det om dessa får sjukpenning under tiden saken utreds?

Då kanske de administrativa kvarnarna rent av skulle mala snabbare?

Pressmeddelande från regeringen

BIld av adamtepl från Pixabay

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.