I klorna på en nyckfull myndighet

Tidigare i år, när jag var som djupast i min kollaps, fick jag först plötsligt godkänd sjukpenning och snabbt därpå blev jag beviljad full sjukersättning. Jag har haft svårt att ta in vad som hände eftersom jag varit så fruktansvärt dålig. Men trots att jag nu är i ett bättre läge och klarar av att läsa besluten blir jag inte mycket klokare på Försäkringskassans nyckfullhet. Ni får hänga på i försäkringskafkan ytterligare en gång.

Så här motiverar Försäkringskassan att de beviljar mig full sjukersättning i slutet på februari i år:

”Vid en sammantagen bedömning av underlagen framgår en uttalad aktivitetsbegränsning. Det är inte rimligt att över tid förvänta någon betydande förändring av din arbetsförmåga. Du har fått all rimlig behandling och rehabilitering men trots detta så har ditt tillstånd försämras med tiden. Mot bakgrund av det bedöms det inte heller finnas förutsättningar för arbetslivsinriktade åtgärder. Försäkringskassan bedömer därför att din arbetsförmåga på grund av medicinska besvär är helt nedsatt i förhållande till alla arbeten på arbetsmarknaden. Alla rehabiliteringsåtgärder bedöms som uttömda. Försäkringskassan bedömer att din arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt. Därför beviljas du hel sjukersättning.”

Det kan ju låta korrekt och bra om det inte vore för det faktum att allt de kallar ”all rimlig behandling och rehabilitering” skedde före 2017. Alltså redan innan Försäkringskassan fick för sig att jag var fullt arbetsför och började avslå alla ansökningar om sjukpenning. Just då var jag så pass dålig att ingenting annat än läkarbesök för sjukskrivning kunde genomföras, och det genom hembesök men det sket Försäkringskassan högaktningsfullt i. Om man ser till vad Försäkringskassan skriver i sin bedömning här ovanför blir det dock tydligt att jag borde fått sjukersättning redan innan 2017 – men i stället sparkade de ut mig ur sjukförsäkringen och nekade mig sedan inträde under flera år.

Så här lät det i det sista avslaget jag fick 2020. Ett ärende som förövrigt fortfarande väntar på dom i Förvaltningsrätten:

”Av läkarintyg framkommer att du har besvär med smärta från lindrigare fysisk ansträngning, t ex  en gång sträcka på 10 m eller en uppåt resning från sittande. Detta leder till att du är säng liggandes ca 22 timmar om dygnet, du har svårt att formulera dig, tappar tråden i samtal och att du har svårt att sova på grund av smärta. Det medicinska underlaget är enbart baserat på din egen berättelse från ett telefonsamtal, din läkare har inga undersökningsfynd eller testresultat med i sin bedömning. Försäkringskassan bedömer att det inte är medicinskt styrkt att din arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom.”

Det var inte så att jag ny för läkaren här, utan han hade gjort hembesök tidigare och undersökt mig men valde denna gång att förlänga min sjukskrivning via telefon på grund av pandemin. Detta framgick tydligt av läkarintyget. Men trots att de i detta avslag hänvisar till att läkaren bygger allt på vad jag säger i telefon är resonemanget inte nytt på något sätt. Återgivningen av det som står i läkarintyget är också högst fragmentariskt.

Från 2017 till och med 2020 ansökte jag om sjukpenning för 7 perioder. Försäkringskassan avslog alla intyg med motiveringar som grundade sig i att det saknades objektiva fynd oavsett om läkaren gjort grundliga undersökningar och tester och beskrivit det eller ej. De nekade ändå och omprövningen ändrade inte några beslut.

För den som är oinsatt vill jag berätta att det alltså inte går att överklaga Försäkringskassans beslut till domstol om man inte först begär att deras egen omprövningsenhet går igenom ärendet och prövar det på nytt. I mitt fall har alltså 7 handläggare beslutat om avslag som sedan ytterligare 7 handläggare på omprövningsenheten bekräftat som korrekta.

Så 14 gånger på tre och ett halvt år bedömde Försäkringskassan att jag hade full arbetsförmåga i vilket jobb som helst på arbetsmarknaden.

Men tro nu inte att det under denna tid saknades indikationer på att Försäkringskassans beslut var felaktiga. I flertalet domar från 2019 och 2020 slår Förvaltningsrätten fast att jag har rätt till sjukpenning för de aktuella tidsperioderna eftersom Försäkringskassan inte får bygga avslag enbart på att det saknas objektiva fynd, observationer, undersökningsfynd etc. Detta erkänner till och med Försäkringskassans representant Therese Östlin i Sveriges Radio P1 den 20/10-20.

Det är bara det att Försäkringskassan trots domarna och att Östlin hävdar att kravet på objektiva fynd togs bort 2018 fortsätter avslå mina följande ärenden med liknande motiveringar. Beslutet jag citerar här ovanför är exempelvis från den 22/6-20 vilket är mindre än en månad efter ytterligare en dom fallit till min fördel i Förvaltningsrätten. Det är nu bara det sista ärendet som väntar på dom, och det trots att Försäkringskassan ändrat inställning och både beviljat sjukpenning och sjukersättning efter avslaget.

Till sist, för att öka absurditetsfaktorn ytterligare, tänkte jag dela med mig av motiveringen i det sista ärendet av sjukpenning, det som Försäkringskassan plötsligt godkände.

”Du är sjukskriven på grund av misstänkt ME/CFS, POTS samt hypermobilitetssyndrom. Av läkarintyget samt läkarutlåtande framgår att sjukdomen medför stora begränsningar att bibehålla kroppsställning och fokusera uppmärksamhet. Både fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar kunde visas med tester. Rekommenderad rehabilitering är genomförd men hälsotillståndet har försämrats med tiden. Försäkringskassan har gjort en sammantagen bedömning utifrån läkarintyg, läkarutlåtande samt dokumentation från försäkringsmedicinska rådgivare och att du har helt nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom i förhållande till sådant arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Eftersom du har fått all rimlig behandling och rehabilitering och remitterats till stressrehab, smärtrehab, psykiatri och bettfysiolog. Både gruppinriktad KBT och individuell psykoterapi har getts och insatser från arbetsterapeut och sjukgymnast har genomförts. Flera olika läkemedel har prövats under åren varvid den medicinska behandlingsmöjligheter bedömts vara uttömda. Trots dessa insatser har det inte kunnat konstaterats någon arbetsförmåga.”

Skillnaden här är alltså inte mitt mående under den aktuella perioden utan hur Försäkringskassan bedömer det medicinska underlaget. När de ser till helheten – till hela mig och min sjukhistoria, det jag berättar och läkaren ser – kan de helt enkelt inte fortsätta påstå att jag har full arbetsförmåga.

Jag har aldrig fått ett erkännande från Försäkringskassan att de gjort något fel. Inte fått någon ursäkt alls. De fyra år jag närapå maldes sönder helt i avslagsmaskinen verkar inte existera i deras värld. Plötsligt lät de bara kappan svänga och bestämde sig för att se på det medicinska underlaget på ett helt annat sätt. Precis som de gjorde när de hastigt och lustigt började ge avslag efter sex års heltidssjukskrivning.

Jag vet att Försäkringskassan har erkänt brister i media och jag vet att de ska utsättas för ytterligare utredningar. Det är bra. Men jag vet också att många människor fortfarande får avslag på väldigt märkliga grunder och att också vissa domstolar använder dessa konstiga motiveringar (som inte har någon laglig grund) för att ge avslag. Det finns också sjuka som berättar om läkare som vägrar fortsätta sjukskriva, inte för att de anser att behovet saknas utan på grund av att Försäkringskassan bara ger avslag.

Vi kan inte ha det så här längre! Därför tänker jag fortsätta att uppmärksamma problemen med sjukförsäkringen. Den innebär fara för redan svårt utsatta människors liv och hälsa!

BIld av Anja Heidsiek från Pixabay