Jag har läst en artikel om mycket svårt ME-sjuka Holger Klintenberg där hans bror berättar mer om situationen där Holger hämtades av polis och skickades till psykiatrin som jag delat inlägg om tidigare.

”I vårdintyget för psykiatrisk tvångsvård har de två läkarna skrivit: “Uppgifter som stärker misstanke om vanföreställningar: Ett papper som är upphängt i rummet med följande namn: Jona, Josef, Lasarus (profeter) och Holger […] Tidigare funnits ett papper på väggen med texten du är uppstånden.”

– Det där är lappar som vi anhöriga och vänner har satt upp på väggen. Det finns även andra lappar med bibelord och kristna sångtexter på väggen, säger Anton Karlsson, som förklarar att de bibliska namnen intill Holgers namn ska påminna om hoppet att han en dag ska återfå sina krafter. På den andra lappen står det “Jesus är uppstånden”, uppger Anton Karlsson.

– Det som står på lapparna hör till grundläggande kristen tro som miljarder kristna tror på. Det är anmärkningsvärt att man kan bli bedömd som “allvarligt psykiskt störd” på grund av sådana budskap.”

Okej, nu känner jag mig som en söndagsskolefröken, men det får ni ta. För jag blir otroligt frustrerad över läkarnas bristande hantering i det här fallet av flera anledningar. Ur mitt perspektiv är exempelvis lappen med bibliska namn som inkluderar Holger helt klockren som uppmuntran. Jona, Josef och Lasarus är nämligen alla tre personer ur bibeln som hamnar i situationer de inte kan ta sig ur på egen hand. Svåra, till synes omöjliga och smärtsamma situationer men som så småningom vänds till något positivt med Guds hjälp.

• Vi har Jona som kastas i havet och slukas av en stor fisk men där Gud sedermera får fisken att spotta ut honom.

• Vi har Josef som först kastas i en djup brunn och sen såldes och fängslades men som så småningom blir vicekung över Egypten och räddar både sin familj och sitt land.

• Och vi har Lasarus som till och med både dör och begravs men som sedan uppväcks från de döda av sin vän Jesus.

I den här kontexten är det inte alls orimligt att placera Holgers namn bland de andra. För Holger befinner sig definitivt i en jämförbar situation med bibelns Jona, Josef och Lasarus. En svår, till synes omöjlig och smärtsam situation. Det här är alltså personer som kan ge Holger hopp eftersom de med Guds hjälp tog sig ur det helvete de befann sig i. Och de trodde på samma Gud som Holger tror på. (Dessutom är Holger teolog så sånt här tillhör liksom hans yrke och expertkunskap även om tron är något personligt.)

Rent konkret tycker jag att det faktiskt finns stora likheter mellan att befinna sig i en fiskmage, en djup brunn eller grav och som svårt ME-sjuk tvingas till sängläge i mörker 24/7. Men det är bara min högst personliga åsikt.

Räknas kristen tro som vanföreställningar i vården idag? Är det tillräckligt underlag för psykiatrisk tvångsvård om en svårt sjuk person vänder sig till Gud för hjälp? Eller är den verkliga vanföreställningen att tro att man har ME? Jag vet inte hur de här läkarna tänkte, men med största sannolikhet är Holgers situation något som ligger helt utanför deras (och många andras) föreställningsvärld.

Dels verkar de sakna egen kunskap och erfarenhet av religion och tro och dels saknar de kunskap om ME som sjukdom och vad det innebär att ha mycket svår ME (psykiatrin bedömde att Holger inte alls var i behov av tvångsvård). De verkar heller inte förstå hur viktigt det är att hitta andra (levande eller döda) människor med liknande förutsättningar som en själv. Någon som kan representera mig. För att förstå sig själv, för att stå ut. Och för att finna hopp i en tillsynes omöjlig situation.

På min egen (mentala) lista finns både Florence Nightingale och Henrik Berggren vilket kanske är totalt obegripligt för den oinvigde. Men om jag skulle berätta varför skulle nog de flesta förstå. Men de som redan har kunskap om både personerna och mina livsomständigheter skulle kanske ändå kunna förstå varför de är så viktiga för mig. Men oavsett om _du_ förstår eller inte säger det ingenting om _min_ mentala hälsa.

I det aktuella fallet är det dessutom inte ens Holger som har skrivit listan, utan hans familj och vänner. Det kommer bli väldigt trångt på landets psykiatriavdelningar om läkare ska börja tvångsomhänderta både svårt sjuka människor och deras vänner och anhöriga som försöker uppmuntra och ge den sjuke hopp. Ni kan ju bara tänka er…?!

Ja, man får lite morbid humor av att leva i den kontext jag gör, men jag vill avsluta min text lite mer seriöst med att citera den bön Jona bad i mörkret inifrån den stora fiskens mage. En önskan om att bli räddad som jag tror att många människor i nöd kan identifiera sig med, oavsett om man vänder sig till den kristne guden med sin smärta och längtan eller ej.

Idag är den min bön, kanske också din?

”Jag ropade till Herren i min nöd och han svarade mig. Ur dödsrikets inre steg mitt rop och du hörde min röst. Du slungade mig i djupet, mitt i havet, där strömmarna fångade mig. Alla dina brottsjöar slog samman över mitt huvud. Jag tänkte: Jag har fördrivits från dig. Får jag se ditt heliga tempel igen? Vattnet slöt sig om min strupe, djupet fångade mig. Sjögräs snärjdes kring mitt huvud där nere vid bergens rötter. Jag sjönk till det land vars portar skulle reglas bakom mig för evigt. Men du gav mig liv, o Herre, min Gud, och förde mig upp ur graven. Då mina krafter sinade vände jag mig till Herren. Min bön nådde dig, nådde ditt heliga tempel. De som dyrkar falska gudar överger sin trofaste hjälpare. Men jag skall offra åt dig under lovsång och infria mina löften. Räddningen kommer från Herren. (På Herrens befallning spydde fisken upp Jona på land.)”

Ps. Holgers anhöriga får gärna addera även mig till listan som hänger på väggen. För jag behöver också hopp. Ds.

BIld av Jeff Jacobs från Pixabay

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.