Självporträttet handlar om vad det gör med en människa att hela tiden tvingas kriga för sina rättigheter. Jag förstärker det med en text från då när jag var mitt uppe i det – mitt i avslagshysterin – för tre år sedan. Den handlar om hur rädd jag kände mig då. Oskyddad. Och om behovet av att värja mig från de slingrande integritetskränkande hullingförsedda myndighetsarmarna.

Dela gärna inlägget om du känner igen dig eller om du vill uppmärksamma behovet av en myndighet som inte begår övergrepp på människor den är satt att hjälpa!

.

  • INGEN ÄGER MIG –

Sjuk. Utelämnad till ”alla-andra-vet-bättre”. Till vård och myndigheters oberäkneliga bedömningar och beslut.

Det skapar osäkerhet. Skapar en rädsla som kan tyckas obefogad och oproportionerlig för den som står utanför. För den som fortfarande är en självständig, självbestämmande varelse, tillförlitlig i andras ögon.

Rädslan skapar tillbakadragenhet, självcensur. Isolering. Bygger murar för en chans att skapa trygghet. Stänger ute. Stigman och skam ökar. Likaså föraktet. Från båda håll.

Ableismen och funkisförtrycket skapar rädsla som tystar. Inskränker yttrandefriheten. Självbestämmandet och självständigheten. Gemenskapen och jämlikheten. Och i sin tur bekräftar och förstärker ableismen och föraktet.

Vi måste bryta oss loss. Vägra låta oss tystas. Kränkas. Våga vägra låta ableismens rädsla smitta oss. Invadera oss.

Jag vill inte vara rädd, men är det ändå. Rädd för ytterligare kränkningar, absurda bedömningar och beslut. För hånet. För förnekandet av min verklighet.

Rädd för ableismen och hatet mot det som inte passar in. Rädd för rädslan hos den som hatar. Rädd för att förlora rätten att bestämma över mitt liv. Rädd att inte orka stå upp för mig själv.
Falla offer för rädslan.

Jag omformar mig. Stänger ute. Inte för att jag har något att dölja, inte på grund av egentlig rädsla heller, utan för att jag inte orkar med att få mina ord och min verklighet vända emot mig. Igen.

För att jag behöver skydda min själ – mig själv – från ytterligare myndighetsövergrepp. Och som en demonstration av rätten till mina ord. Mitt liv. Att jag har makten.

Att ingen annan äger mig.

.

(Den ofrivillige eremiten 13/10-18)

.

Myndighetsövergrepp
Ondska i godhetens namn
Skadad för livet

(Självporträtt i akvarell. Copyright: Den ofrivillige eremiten)

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.