Många röster har efter den senaste skärpningen av restriktionerna höjts för färre restriktioner, att vi borde sluta testa och att vi ”måste lära oss leva med viruset”. Till och med i läkartidningen hörs dessa tongångar. Detta trots att smittan ökat explosionsartat den senaste tiden och fler än någonsin är smittade.

Men jag undrar.

Är det verkligen lämpligt och etiskt att sprida den här typen av ”vi-måste-lära-oss-leva-med-smittan”-texter mitt under den värsta smittspridningen vi haft under pandemin då vi vet att ju högre smitta desto fler drabbade av långvariga och svåra postinfektiösa konsekvenser?

En nyligen publicerad metaanalys av 81 studier som undersöker långvariga symtom efter akut covid-19 från ett flertal länder visade att ungefär 1/3 hade fatigue och över 1/5 hade kognitiva nedsättningar som kvarstod mer än 12 veckor (och vad jag kan förstå även efter 6 månader). Resultatet var detsamma oavsett om man hade vårdats på sjukhus eller ej vid den initiala infektionen.

Om andelen med långvariga konsekvenser är så hög (oavsett svårighetsgrad av akut sjukdom) är det då inte viktigt att ha koll på hur hög smittan är och försöka minska den? Inte bara för drabbade individers skull utan också för den framtida belastningen på vården och rent ekonomiskt på samhällsnivå?

Eller tänker ni att vi som blir långvarigt sjuka i sviterna av ett virus är svinn man får räkna med?

Länk till studien: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0889159121006516

Länk till en twittertråd om studien: https://twitter.com/ahandvanish/status/1478525881475907587?s=21

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.