Jag har försökt låta bli att skriva detta hela dagen. Men nu måste det ut ur systemet.

Nej Frida Park. Föräldrarna har inte större ansvar än kyrkan att ta hand om det ”unga och eldiga tonårsledare” skapar när de går för långt i sin iver.

Du verkar dra slutsatsen att problemet med barn som far illa i kyrkan handlar om frånvarande föräldrar eftersom du själv mår bra och ni har haft ett gott samtalsklimat hemma. Men att skylla religiöst trauma på frånvarande föräldrar är problematiskt då det mycket väl kan vara tvärt om att föräldrarna är en del av systemet, och därför också en del av problemet. Andra barn och unga har föräldrar som själva inte går i kyrkan eller har en egen tro och därför inte vet vilka signaler de behöver vara vaksamma på. Hur ska barnen få rätt stöd då?

Kyrkan har ansvar för vem de ger förtroendet att leda och vad dessa ledare gör med sin makt, och jag skulle säga att detta ansvar är extra stort om ledaren är ung och ivrig. Man har också ett ansvar för att ta hand om det som händer de barn och unga man bjuder in till sin verksamhet.

Punkt.

Texten är ett svar på en ledartext i tidningen Dagen 8/3-21. Länk: https://www.dagen.se/ledare/ledarkronikor/2022/03/08/hur-talar-vi-om-de-svara-fragorna-med-unga/

Tidigare inlägg i denna serie:

1. Min dåtid måste försonas med min framtid 

2. Att tvingas dekonstruera sitt liv 

3. Har jag vuxit upp i en avart?

4. Jakten på den rätta känslan 

5. Mina skav

Bild: Pixabay

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.