Jag ”firar” 10 år som icke arbetsför nu. Det har varit väldigt tuffa är. Tio år av frustration på så många plan. För när min arbetsförmåga försvann var det som att samhället plötsligt började se annorlunda på mig. Min trovärdighet rasade i botten och mitt människovärde sjönk som en sten.

Min erfarenhet och kompetens som leg arbetsterapeut räknades plötsligt inte som en tillgång. Inte ens i förhållande till min egen vård. Snarare blev de besvärade när jag visade att jag kunde något. Jag fick känna på att någon som är sjuk är ännu längre ner i hierarkin än en arbetsterapeut. Och att en patient förväntas underordna sig vårdens kunskap och strukturer.

Det är också tio år sedan jag började blogga. Något som betytt väldigt mycket för mitt eget mående. Det är min pysventil och reflektionsplats. Min röst. Nu har Jag underordnat mig klart och bestämt mig för att kanalisera min frustration över den bristfälliga gården för ME-sjuka i ett nytt projekt där min dubbla kompetens får finnas och ta plats även om min kapacitet inte räcker till arbetsförmåga.

På Eremitens rehab kommer jag dela med mig av det jag behövde men aldrig fick. In och följ redan nu! Och vore tacksam för hjälp att sprida ordet. Mer innehåll kommer fyllas på i snigelfart framöver.

💜🐌

Via nedanstående länk hittar du Eremitens rehab:
https://www.instagram.com/p/CcQkxJnjAJO/?igshid=YmMyMTA2M2Y=

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.