Det känns som att jag håller på att pussla ihop mig själv på något sätt. Jag lappar och lagar, plockar fram sånt som är jag och stoppar undan annat som mer är andras förväntningar på mig. Stöter och blöter, sörjer. Och firar mitt jag. Det jag varit och är.
Det är inte alldeles lätt att bli sjuk. Men långt ifrån allt som är svårt och komplicerat har med själva sjukdomen att göra. Mycket handlar om normer som krockar, förväntningar som inte går att leva upp till och ett samhällssystem som diskriminerar och förtrycker.
Allt det här ryms i min blogg. Och nu trängs faktiskt alla mina texter jag publicerat under tio års tid på samma plats. Förut, innan jag började kalla mig för den ofrivillige eremiten så bloggade jag under namnet Livets bilder. Jag undrar hur många av er som fanns med redan på den tiden?
Det är många tankar och många texter. Och det blir nya hela tiden. Jag hoppas och tror att jag på ett lite mer strukturerat sätt kan återkomma till de gamla texterna när jag ska berätta för er om mina tankar kring vilken rehab jag hade behövt. För jag har som sagt endel att ta av!
Tack för att ni finns med mig. Jag uppskattar er väldigt mycket – jag hoppas att ni förstår det!
❤️
Här hittar du Eremitens rehab: https://www.instagram.com/p/CcQkxJnjAJO/?igshid=YmMyMTA2M2Y=
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
